Inget går upp emot lite romantik

Nr 119

Juliet 1Det är få program på tv en lördagkväll, som går upp emot ett hederligt romantiskt drama. I kväll såg vi Letters to Juliet. Den bygger på en verklig företeelse. Varje år, drygt 400 år efter att Shakespeare skrev sitt drama, kommer det nämligen framför allt unga kvinnor till Verona och skriver brev om kärlek till den fiktiva Julia. Breven sätts upp på en mur och samlas sedan in av en grupp volontärer som kallar sig Julias sekreterare och som faktiskt besvarar breven.

Filmen hade premiär 2010 och fick betyg tre av sex av Svenska Dagbladet. Ett betyg som inte får mig att störta iväg och se filmen. Läser man däremot recensionen, så låter det som åtminstone en fyra. Men det är väl så att filmer i den här genren inte gärna får så höga betyg. Det är liksom inte fint nog. Eller?

I den här familjen står de dock högt i kurs. Maken och jag snyftar ikapp till Notting Hill och Love Actually och efter att först ha tröttat ut två döttrar, som numer är vuxna och utflyttade, kan vi nu lotsa in en tredje dotter i den underbara världen av romantiska filmer. Lycka är att slippa Jönssonligan och i stället kunna se en “riktig” film tillsammans med henne. Och eftersom hon är en underbar tioåring, sitter hon lyckligt och konstaterar att än den ena föräldern, än den andra fäller en tår.

Det finns många som gärna sablar ner en romantisk film, för att den inte är något annat än en romantisk film. Själv kan jag inte annat än älska att det finns tunga filmer, filmer som får mig att må nästan illa, filmer som får mig att skratta, filmer som får mig att fundera och filmer som får mig att må bra. Däremot älskar jag inte alla filmer och ofta väljer jag bort dem som känns för jobbiga. Jag gillar att må bra, helt enkelt.

Nå, nu ska jag väl ändå medge att jag har sett lite mer än den här filmen på tv idag. Jo, det är sant, jag såg fotboll. Matchen mellan Brasilien och Chile. Eller nja, det var väl kanske att ta i… Jag såg straffarna, alltså de sista rafflande minuterna. Jag såg, jag levde mig in, sörjde med chilenarna och förstod glädjen hos brasilianerna. Jag tror jag har sett allt av fotbolls-VM som jag behöver se.

Däremot kan jag mycket väl tänka mig att se en romantisk film redan i morgon. Det finns ju så många goingar vi kan introducera vår tioåring till. 🙂

Kategorier: Okategoriserade.

Trackbacks

  1. […] romantik (se gårdagens blogginlägg). Idag har maken och jag firat tolvårig bröllopsdag. Fast det har kanske inte så mycket med […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem + femton =