Ingen ordning på vädret heller…

Nr 139

Kanske är det det att jag är född på 1960-talet, men jag gillar ordning och reda. Jag gillar när saker är som de ska vara – och i den bästa av världar också där de ska vara.

Ta bara det här med årstider. När det är vår ska det vara lövsprickning, vitsippor och lagom mycket regn. Sommaren ska vara varm, mestadels solig, endast avbruten av en och annan regnskur då man får sitta under tak och äta matjessillen. Hösten ska ha hög klar luft, dofta jord och inbjuda till tända stearinljus och mustiga grytor. Vintern ska vara kort och kärnfull, det vill säga sträcka sig från 1 december till 15 februari på sin höjd och vara såpass snörik att det blir bra skidspår., några lätta snöfall då och då för att hålla vägrenen fräsch.

IMG_5466

Och nu är den borta. Bara så! Och det är här som oredan börjar, tycker jag. Sommaren ska nämligen vara juni, juli, augusti – det vet varenda unge. Då ska den dessutom ha föregåtts av en varm maj, den där höga klara luften i september och avslutas med några sköna brittsommardagar i början av oktober. Sedan kan man hala upp badstegen för säsongen – om man nu har en stege som behöver halas upp. Det har inte vi.

Men att sommaren tar tvärstopp 11 augusti, det gillar jaginte.

Det var lättare förr, då var hösten min favoritårstid. Det var den väldigt länge. Idag kom jag ihåg varför. Det är något alldeles visst med att sätta på sig regnkläderna, sätta fast svampkorgen på pakethållaren och cykla iväg till svampskogen. Jag mår så bra av att gå och trampa i mossa och hitta de mest fantastiska soppar.

IMG_5773[1]

Men det där ska ju alltså ske i september, egentligen. Nu har sommaren bara sjappat och lämnat över allt till en handfallen höst, som inte trodde att hen skulle behöva ta över förrän om ett par veckor. Hösten blev tagen på sängen och kopplade på regnet för att få lite betänketid. Nu har hösten haft betänketid i snart två veckor och jag är inte den enda som börjar bli riktigt trött på regn.

Ändå är det så, att årstider vill jag ha. Och – även om det kanske inte låter så – så tar jag hellre fyra oregerliga, opålitliga och bångstyriga årstider än en endaste stabil sommar året om. Det har, trots allt, sin charm att inte allt går att påverka, strukturera upp och bemästra. Fast om de skötte sig, de där fyra, då skulle det kännas riktigt fint för 60-talisten inom mig.

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sjutton + nitton =