Det är något alldeles visst med bad, men det har ni väl kanske redan förstått att jag tycker. 🙂

1987 flyttade jag till Malmö och introducerades till vinterbadandet. Första gången badade vi i kallbadhuset i Limhamn och det snöade. Magiskt. Sedan följde många, många bad på Ribban i Malmö.

Nu i Sønderborg har jag fått glädjen att återuppta det. Både i går och idag har vi kvinnor lämnat våra familjer, för att ägna oss åt denna ädla syssla.

Det finns ritualer man bör följa. Som till exempel att man går i havet innan man sätter sig i bastun. Det är inte för inte som klubben heter Vikingaklubben. Vattentemperaturen visade på 10,6 grader.
Efter det är det skönt att sätta sig i bastun. En stor och ljus bastu med stort fönster ut mot havet. Emellanåt häller man på färskt havsvatten på aggregaten och hettan stiger.

Konversationen är för det mesta lågmäld, där vi sitter som hönor uppflugna på översta pinnen, ja laven, då. Vi är väl sex kvinnor där, alla i olika åldrar och med lika olika kroppar. Här finner man ro, en stund egentid.

Någon reser sig och går ut för att ta en ny simtur i havet och kommer in igen. Så håller vi på. Det är rena meditationen och jag tycker det känns som ett synnerligen värdigt sätt att gå i mål på #100-bloggen.

Jag är ren, avslappnad och helt i mitt rätta element. Ej, hvor har vi det godt!