Hejaheja, men inte på mig Nr 23 av #Blogg100

IMG_0732[1]Idag åkte jag inte till Mora. Men nog drar det i skidåkartarmen, när vän efter vän lägger upp bilder på Facebook på fullpackade bilar, förväntansfulla leenden och vallade skidor. Hittills har jag åkt två Tjejvasan, ett Kortvasan och en Halvvasan.

Jag gillar verkligen inte känslan inför ett skidlopp. Man anmäler sig i oktober oviss om det överhuvudtaget ska bli någon snö att kunna träna på. Sedan kommer snön. Och kylan. Men hur kallt ska det egentligen bli då när man åker. Ska man ha dubbla underställ på sig? Extra mamelucker? Och hur ska man valla? Kommer kylan att hålla i sig hela vägen ner till Mora, eller blir det så där slaskigt som det var ett år, 2008, om jag inte minns fel?   Ja, då spelar det väl i och för sig ingen roll hur man vallar – inget hjälper…

Det är lättare med övriga klassikertävlingar. Vätterntävlingarna – regnjacka med eller ej? Vansbrosimmet – våtdräkt eller ej? Lidingöloppen – långa byxor eller korta?

Ändå… det är något väldigt speciellt med Vasaloppen. Och känslan efteråt är oslagbar. Största kraftmätningen för min del och att klara det, härligt. Men i år hoppar jag över kolhydratuppladdningen, ser maken packa ner pjäxor, häfta till hälarna, skön tröja att ha efteråt. Jag tar fram mobilen och knappar in några startnummer.

Hejaheja, mina skidåkande vänner!

 

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sju + fyra =