Detta är en gest för att förstärka glädjen över att ha genomfört ännu en föreläsning som kändes riktigt bra. Inte någon korrekt rockig gest, men det spelar ingen roll. Huvudsaken är att jag kopplar ihop känslan med en gest. Känslan lagras i amygdala, ett center i hjärnan, och med hjälp av gesten kan jag plocka fram den där känslan när jag behöver den.
Ofta är vi alldeles för bra på att förstärka negativa känslor. Det är inte så smart. Jag menar, vi är redan bra på att uppmärksamma just våra mindre bra sidor. Det gör ingen människa glad, så fram för fler segergester! Kan idrottsmänniskorna, så kan även vi vanliga dödliga.

Detta och en hel del annat som handlar om kroppsspråkets och röstens betydelse när man för fram ett budskap, pratade jag om i kväll.

Jag tror jag har världens roligaste liv, faktiskt!
YEAHHH!