Förväntan inför vadå?

Förväntan. Det är en häftig känsla och lite svår att ta på.
I morgon ska jag på kurs. Det var ganska länge sedan sist och den här är på fem heldagar fördelat på fyra veckor. Jag har ingen aning om vilka jag ska gå med, jag vet egentligen inte så mycket om själva kursen och jag vet inte var jag ska parkera bilen…

Saken är den att jag väl inte hunnit tänka så mycket på den över huvud taget. Datumet har legat så långt fram i tiden, men nu – hej och hopp! – så är det dags. Åsså lite logistik med att lämna vovven på morgonen innan jag ger mig ut i morgontrafiken.

De där som lämnade hjärnkontoret för tidigt häromkvällen, har fullt upp. De springer som yra höns och kollar kartor, planerar kläder, kalkylerar tidsåtgång, diskuterar om det ska åkas tåg i stället och packar portföljen med padda, uppladdat tangentbord och anteckningsblock. Det underlättar inte att grannen bjöd på en trevlig drink i kvällssolen. Verkar som att gänget som har hand om disciplinerad planering fick hela drinken själva.

Jag ser så fram emot att få förkovra mig ordentligt i ett ämne som fascinerar mig och i något som jag ägnar mig åt lite amatörmässigt idag. Därför är jag full av förväntan och samtidigt helt nollställd.

Nåja, det brukar ordna sig i slutänden. I morgon är en annan dag.

 

 


Detta är inlägg 64 av 100.

Varje dag i hundra dagar ska ett blogginlägg publiceras.
Initiativet kommer från Fredrik Wass som driver Bisonblogg och här kan du läsa mer om tankarna bakom just Blogg100 2017.

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentarer

  1. Johani Karonen

    Uhuu, kurs, utveckling och strechande av komfortzon… Ska det vara nödvändigt, det gör ju ont ju… Jo, det är minsann smärta och sveda just i stunden, men tänk när du får sträcka ut och känner luft under vingarna, ohh uuupååååt går det!

    • Ärligt Talat

      Precis så, Johani! Och nu har jag varit i komfortzonen så länge att det börjar bli knän på mysbyxorna…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

arton − tre =