Kontakt
1 februari 2012

Ett stilla rum för själen

Vissa saker borde jag göra oftare.
Tänker jag när jag sitter i Växjös vackra domkyrka.
Utifrån sett är kyrkan inget att skryta med, med sina lite kaninöronliknande tornspiror, men från och med entrén är jag helt såld.
Här har man verkligen tagit vara på sitt varumärke: en kyrka mitt i Glasriket! Fantastisk glaskonst finns överallt, inte minst i altartavlan och i ljusträdet.
Jag gillar det sätt som de har tagit tillvara det gamla och låtit det stå kvar tillsammans med det moderna glaset. Det ger mig en känsla av trygghet och livskraft. Att det är okej att förändra sig och gå vidare, men att det ändå finns en trygghet kvar i det gamla.
    


Kyrkorum äger en stillhet som man sällan hittar idag. Det är det jag inser när jag sitter där och tänker att vissa saker borde jag göra oftare.
Nu har jag också turen att få äga kyrkorummet alldeles för mig själv och kan ta till mig det i min egen takt, en alldeles vanlig onsdagskväll. Någonstans i kyrkans lokaler övar en sopran och en baryton på ett vackert stycke, ackompanjerade av ett piano. Jag får lyssna alldeles i fred.
Och sedan, när jag lämnar min sköna stol vid ljusträdet där Eva sträcker sig efter ett rött äpple, och går vidare en lov i kyrkan ser jag en så härligt modern innovation att jag blir alldeles lycklig.
En kollektomat! Me like!  Jag som så sällan har kontanter i plånboken. Det ska vara enkelt att ge och det blir det här. Nu kunde jag lätt tacka för denna stund av stillhet. Det kändes fint.
Jag lämnar kyrkan och tänker, att det här borde jag göra oftare. Då har man väl lyckats som kyrka?

Copyright © 2022 – 2024 Ärligt Talat. All rights reserved. Hemsidan skapad av AlizonWeb AB.
cross