Dagen har fortsatt i mötenas tecken (apropå gårdagens inlägg); möten med fantastiska vänner från såväl gymnasietiden som universitetsåren i Uppsala. Därtill ett nytt möte, som känns som att det kan leda till riktigt spännande saker. Det kanske jag får anledning till att återkomma till. 😉

Sedan var det ju förstås ett möte med Bruce i går, konserten på Friends arena. Enligt tidningarna var konserten magisk. I vissa delar var den det även för oss som satt strax under taket och tittade ner på den två centimeter stora bossen.

Men, framför allt, var Bruce Springsteen generositet mot sin publik helt fantastisk. Det var en ynnest att få se hur han knäböjde framför sina fans och stort leende bara lät alla få ta i honom. För det är det som fansen vill göra. Ta i honom. De klappar honom på armarna, kramar honom när de får möjlighet och Bruce sitter där, trygg, tar emot och ger tillbaka.

Jag kan ju inte alla Brucelåtar, men gillar hans energi och sjunger gärna med i det jag kan. Men kvällens behållning var verkligen att se mötet mellan honom och hans fans.