Så pinsamt, men det är bara att krypa till korset och erkänna: jag somnade på min post igår. Hade påbörjat blogginlägget via min smarta telefon, men blundade för djupt ett par gånger och vaknade utan publicerat inlägg. Med ålderns rätt, har jag dock bestämt mig för att man får ha fördragsamhet med äldre damer som inte längre orkar så mycket som de tror - och publicerar således gårdagens blogginlägg en liten dag för sent.

I går var nämligen en vacker dag i sällskap med familjen och väninnan J. Som vår käraste grannar brukar påpeka är det bra att umgås med yngre. De är äldre än oss... men J, hon tillhör det yngre gardet, en 30 plussare. Vi har känt varandra länge, ungefär sedan jag var så gammal som hon är idag. De livsfrågor hon står inför nu, var jag mitt i då.

Det är nyttigt för mig att få det perspektivet på mitt eget liv, att bli påmind om en situation som bitvis kändes tom och innehållslös och som idag ser helt annorlunda ut.

Sådana där samtal är stimulerande och vi kan verkligen prata, både J och jag. Och så badade vi förstås. Jag menar, det var ju trots allt åtta, nio grader ute - och hela tio grader i sjön. Visserligen badade jag redan för tre veckor sedan, men bara för att jag badar tidigt behöver det ju inte innebära att jag sedan fortsätter att bada i svinkallt vatten. Men J är, som sagt, en sådär 15 år yngre än mig. Så bad blev det.

Det passade ju också ihop med hela kvällen. Champagne, färsk sparris från Hjo, kantarellsås till kycklingen, jordgubbar (spanska) till glassen. Så självklart var det helt ljuvligt att bada i den spegelblanka sjön i vårskymningen. Ljuvligt och galet som en perfekt krydda till våra samtal som fortsatte in på småtimmarna.

En försmak av sommar, på sätt och vis. Inte konstigt att jag somnade innan jag hann lägga ut mitt blogginlägg...

   48 av 100