En doft från fjärran Nr 26 av #Blogg100

IMG_2395[1]

Tänk, idag låg det riktig post i lådan. Inte bara räkningar, reklam och bankbesked, utan ett vykort. En doft från fjärran land.
Helt plötsligt önskade jag att jag samlade på frimärken. För jovisst var vykortet fint – men frimärkena! Ahh, de andades äventyr och sol.

Jag har skrivit om brevskrivande förut, om hur jag kan sakna att vi inte skriver till varandra längre på det här viset. Skriver gör vi ju kanske mer än någonsin, men det är inte mycket som sparas för eftervärlden, inte. Så trist det måste vara att vara biografiförfattare i framtiden. Det finns inga skatter av brev att utgå från. Inga handstilar som skvallrar om skrivarens personlighet eller sinnesstämning. Möjligen några sparade mejl med smileysar…

Nu hör ju jag till dem som fortfarande skickar julkort också, ett 60-tal varje år. Det kostar en mindre förmögenhet, eftersom det är färgutskrifter, egna foton och så porton därtill. Men det känns så gott att skicka de där julkorten. Visst känns det lite trist att det är en tradition som håller på att försvinna. Allt fler skickar en Facebook-hälsning eller mejlar iväg sitt kort. I svepasken där jag förvarar julkorten är det inte lika många att bläddra bland och sitta och kontemplera över under juldagarna.

Men mer än julkort och några enstaka vykort borde jag kunna få ur mig, med tanke på hur kul det är att få. Det kanske kan bli en målsättning för 2013, att återuppliva brevskrivandets ädla konst?

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

11 − 4 =