En bejakandets helg #Blogg100, 77 av 100

IMG_3988[1]

”Verkligen!”
”Den ska du ha!”
”Gud, vad du passar bra i den!”
”Köp den!”

En helg med väninnor från universitetstiden blir en helg i bejakandets tecken.
– Det är som att vara tillsammans med sig själv, konstaterar en av oss.
Upphöjt till fyra.

Men det är verkligen häftigt att ha en helg där allt går ut på att ha kul, göra roliga saker tillsammans och ”go with the flow”. Här finns inga dolda agendor eller någon som har behov av att hävda sig.
Det kunde ju vara så att vi bara är måna om att vara sams och passa ihop, men nä. Vi konstaterar att vi är i den åldern då man vet vad man vill, kan stå för det och inte är rädd för att tala om vad vi vill. Det handlar nog bara om att vi mår bra tillsammans.

Vi har lite krav på vår omgivning också. Så när vi sätter oss på värdshuset i Marstrand och blir tilldelade sommarsäsongens rookie som vår servitör är vi inte nådiga i våra omdömen. Att vänta 20 minuter innan vi får beställa och sedan få in fördrink, mat och öl till maten samtidigt, för att strax därefter få in brödkorgen och besticken – det duger inte. Inte är vi heller speciellt imponerade av servitörens grepp om de glas han dukar fram, med tummen rejält nerkörd nere i glasen. (Själva har vi förstås diger erfarenhet av servering sedan tiden på Västgöta och V-Dala nation i Uppsala.)

Hade vi nu varit alerta och välvilliga, så skulle vi naturligtvis ha tillämpat grannypedagogiken här. Den berättar Sugata Mitra om i Ted Talks Build a school in the cloud. Den går ut på att man låter eleven pröva sig fram och själv står man bakom och säger: Men åhh, vad du kan! Hur gjorde du det? Det hade jag aldrig klarat av!

När jag nu tänker efter, herregud vad roligt det hade kunnat bli där på värdshuset. Och vad förvånad servitören hade blivit! 🙂 Men det verkar som om den här bejakandepedagogiken landar bäst hos oss själva och titt som tätt brister vi ut i välgörande skrattanfall när två av oss samfälligt utbrister: ”Verkligen!” eller ”Absolut!”

Resultatet hittills är ett par lyckade inköp – per person – i Marstrands klädaffärer och grymt bra humör hos oss allihop. 🙂

 

 

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentarer

    • Vet inte om det var så länge, precis. Vi fick vänta 20 minuter på att beställa, men sedan hände ju allt i en rasande fart. Samtidigt. Det var väl mer det att han hann få till så många fel på så kort tid… 😉
      Jag är mest fascinerad över att restauranger anställer sommarpersonal utan att, uppenbarligen, gå igenom grunderna…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 − elva =