Det är ytan som räknas #Blogg100, 12 av 100

IMG_3216[1]

Hamnade framför programmet Generation Plastik. Herregud, vad har vi skapat för samhälle, egentligen? Kvinnor som sörjer sina bröst, som vill ha större, fastare – ja, som vill ha sina tonårsbröst. Vi strävar efter perfektion coh jag kan inte se annat än att vi har reklamen, utvikningstidningarna och retuscheringsmästarna att tacka för det.

Missförstå mig rätt, jag tycker det är fantastiskt att det finns plastikkirurgi för dem som verkligen behöver, som varit med i olyckor, fått brännskador… Men när jag ser kvinnor sträva efter att ha bröst som bara finns på, ja opererade kvinnor. Då blir jag ledsen.

Jag har lika svårt att acceptera att man vill ha en slät panna livet ut, eller att män inte kan få vara tunnhåriga. Framför allt, jag blir ledsen över att de har människorna begränsar sig i sina kontakter med andra människor på grund av att de inte har en perfekt kropp.

Det är allt väldigt synd om oss människor, som inte inser vår storhet som vi är. Hur blev det så här?

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentarer

  1. Sanna

    Blev så pass beklämd av programmet att jag inte orkade se det färdigt 🙁 vad är det för slags ideal som sprids när drömmen är att ha en kropp som egentligen inte finns.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 − 2 =