En kopp kaffe på altanen i eftermiddagssolen. Björken i skogsbrynet som alltid - jag säger ALLTID - är först med att slå ut av alla björkar runt vårt hus, är så nära nu. I morgon kommer den att vara grön. Fåglarna sjunger något alldeles fantastiskt och humledrottningen studsar yrvaket mot husväggen.

Det är gott att landa hemma i detta efter en sagolikt lyckad helg i huvudstaden. Det var faktiskt så lyckat så jag borde få betala dubbelt så mycket skatt som alla andra. Jag är sannerligen priviligierad.

Det blev en helg med flow, kan man lugnt säga. Allt bara fungerade och blev bättre än vi hade vågat hoppas på: vårt humör, maten vi åt, upplevelserna vi delade och vädret. Gårdagskvällen tillbringade vi på asiatiska restaurangen Eat, där servitören Markus dukade fram den ena läckerheten efter den andra på vårt bord.

Vissa rätter tillagades till och med på bordet. Vi sköljde ner med perfekta mängder champagne och gick sedan ut och frotterade oss med de yngre stockholmarna. Vi tror att de äldre var på Brucekonsert och hockey.

Det är något visst att vara fyra glada tanter på krogen. Man blir väldigt uppskattad och vi hann med många coachningar av unga kvinnor, som utbrast: "vi vill också bli som ni när vi är lika gamla som ni!"

Jag tror det har att göra med att vi verkligen är så helt nöjda med att vara just vi. Det smittar av sig. (På bilden har vi just lärt oss ordentligt hur vi ska äta med pinnarna, ifall du undrar varför vi håller så krampaktigt i dem... 🙂 )

Flowet fortsatte ända hem, vilket inte var alla tågresenärer förunnat den här helgen. Mitt tåg hem var visserligen inställt, men SJ bokade om mig på ett snabbare tåg med avgång en knapp timma senare. Jag fick åka 1 klass och kom hem tidigare än jag skulle ha gjort med ursprungståget. 🙂

Det är också så mycket spännande processer på gång i mitt företag, att jag nästan är lite orolig för att sommaren kommer olämpligt i år. Men jag behöver ju  inte ta semester från tankar och planerande av nya föreläsningar. Det kan jag arbeta med här på altanen, med en lugnare inspiration omkring mig som kontrast till storstadspulsen.