Härskarteknikerna populariserades på 1970-talet av Berit Ås. Hon tittade på forskning som fanns, gjorde egna iakttagelser som en av få kvinnor i politiken och såg att det fanns tydliga mönster.

Den första härskartekniken är Osynliggörandet och kanske är det någon som känner igen sig? Du kanske sitter i ett möte, eller till och med en panel och begär ordet. När det är din tur att prata märker du att den bredvid kollar meddelande i sin telefon, letar efter papper i sin portfölj eller reser sig upp för att fylla på sitt vattenglas. Det där sista är faktiskt väldigt effektivt, för det markerar inte bara ett fullständigt ointresse för vad du säger utan drar dessutom uppmärksamheten till sig från de andra som lyssnar.

Jag såg det där hända bara häromdagen. Vi var på ett seminarium med en författare. Det började med att en man, en av organisatörerna, fotograferade, klick-klick-klick. Det var så kallad biosittning i salen, med sluttande golv och mannen gick ända ner på golvet och framför publiken, för att få bra och nära bilder på författaren.

Hon avbröt sig och bad: "Du, det där kan vi väl ta efteråt." Då hinner du inte, replikerade han. "Men det stör, jag märker att det stör dem som lyssnar." Han tog några bilder till, men drog sig tillbaka. Men inte något Oj, förlåt! från honom, inte.

Sedan tog det bara några minuter innan samma man uppenbarar sig på andra sidan av salen, då med en kopp kaffe och en smörgås i handen. Det serverades inget kaffe vid det här seminariet, så han hade väl gått och köpt i automaten. Jag kan förstå att man kan vara väldigt hungrig så där på kvällen, när man jobbat hela dagen och säkert fixat en hel del inför seminariet. Men hade inte det naturliga varit att då hålla sig längst bak i salen och lite försynt tugga i sig sin macka?
Det tyckte inte mannen, han ställde sig i trappan ner och någonstans i nedre halvan av salen placerade han sig, lutandes mot väggen. Det var ju så praktiskt också, för då kunde han ställa ner sin porslinsmugg på marmorskivan vid fönstret också. Ganska många gånger.
Jag tänkte, haha, det är ett experiment! De har gjort upp det här, för att lyfta hur kvinnor osynliggörs, föreläsningen handlade ju ändå om antifeminism. Men så var det tyvärr inte.

Jag tror heller inte att mannen gjorde det här med någon särskild baktanke. Han var bara van vid att ta plats, han ville ta bra bilder och han var hungrig. Han hade behov och han såg till att tillfredsställa dem. Det är just det som är det trixiga med härskartekniker. Det är ett kulturellt mönster, som sitter djupt rotat hos oss. Att det var en man som gjorde så här när det var en kvinna som föreläste kan ju ha varit en slump. Det är bara det att det så himla ofta slumpar sig just så, att det är en kvinna som är den som osynliggörs.