Brevkorrespondens kräver tålamod

Det är alldeles för sällan jag skriver brev nu för tiden. Så synd, för säg något som slår den där känslan av att hitta ett riktigt brev från en vän, bland räkningar och reklam i brevlådan. Men nu ska jag skriva brev och det ser jag fram emot. Jag ska nämligen få kontakt med fantastiskt Berit Ås och hon har minsann ingen mejl.

Berit Åhs är kvinnan som myntade begreppet härskartekniker och nu vill jag få hennes ”välsignelse” att föreläsa om detta. Jag ser fram emot att skriva brevet, men fasar samtidigt för att det kommer att ta erbarmerligt lång tid innan jag får svar. Säkert flera dagar! Kanske veckor?

Dagens snabba kommunikation har skämt bort mig. Underlättat? Jo, självklart, men ibland tror jag att vi är lite för snabba i våra svar, nu när det går att vara snabb. Eftertänksamhetens kranka blekhet får sällan utrymme i vår kommunikation med andra. Så det här blir nyttigt för mig, att skicka ett brev, inte få något läskvitto och sedan vänta, vänta och vänta tills jag förhoppningsvis får svar.

Hoppas att Berit Ås är lika otålig som mig…

IMG_0656[1]Det årliga Amerikabrevet är den enda brevväxling jag har numer. 

 

 

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem × 2 =