10 minutes of fame…

Plötsligt en dag händer det… heter det ju i reklamen. Och i dag hände det.
Ikonen för meddelanden på min Facebooksida visar att ett meddelande väntar på mig.

”Till dig som ska tala på Bokmässan, lördag 29 september” börjar meddelandet och jag tänker först irriterat trycka bort det som spam. Jag ska inte tala på bokmässan.
Men sedan läser jag vidare och jo, jag SKA tala på bokmässan!

För en vecka sedan gick jag in på Bokmässans Facebooksida. Om det var något man brann för, var intresserad av, och som man gärna skulle vilja prata om i tio minuter för mässbesökarna, ja, då kunde man skriva några rader där. Då hade man chansen att bli en av åtta talare på mässans egen programpunkt ”Punkter gör skillnad”. Vilka som skulle få komma med skulle avgöras genom antal ”gilla”-tryck.

Och jag kom med! Lycka!
Nu har jag två dagar, knappt, på mig att slipa ihop något slagkraftigt, lockande, roligt om härskartekniker och kroppspråk.
DET ser jag fram emot.

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentarer

    • En upplevelse, sannerligen. Lite grann som Hugh Grant säger i Notting Hill: surreal, but nice. Biblioteksmässan, lördag kl.13. Scenen var i hörnet av caféet i stora D-hallen. I caféet var det fullt med fikande och lunchande besökare. Pratglada. Caféet i sin tur, låg i ett kryss. Mycket folk, mycket sorl även där. Människor som letar efter en viss monter, stannar, tittar på kartan och lite förvånat tittar upp när de inser att det står någon jeppe och pratar även här.
      Det är ju egentligen ett himla tjatter från så många montrar!
      Det var med andra ord få som kom dit endast för att lyssna.
      Klädseln hade jag tänkt ut noga, men hade inte räknat med den stora t-shirten arrangörerna gärna såg att jag hade på mig… 🙂
      Varmt och härligt, var det. Och, som sagt, en ganska hög ljudnivå runt omkring. Snacka om utmaning att lyckas väcka uppmärksamhet!
      Jag fick ta till alla knep jag lär ut till andra: ändra röstvolym, andas lugnt, skapa ögonkontakt med publiken och återvänd ofta till dem som ser snälla och intresserade ut. 🙂
      Det hela försvårades något av att jag var tvungen att hålla i micken och inte fick knata runt hur mycket som helst, annars hade jag gärna forsat ut i publikhavet.
      Himla kul var det i alla fall och jag är glad att jag tog chansen!
      Nästa gång är det din tur, Lena!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

elva − fem =