Nej, det gick inget vidare att blogga under min semester i Vancouver. Detta trots att jag tyckte att jag hade förberett mig så bra.

Kan inte skylla på brist på inspiration i denna stad...

I stället för att släpa med mig min dator hade jag min surfplatta och ett nyinköpt tangentbord till densamma. Fast jag borde förstås ha kontrollerat hur det där tangentbordet skulle laddas... Så efter bara någon dag var det omöjligt att skriva på det och därmed hittade jag den slutgiltiga anledningen att avsluta bloggutmaningen.

Tolv dagar har gått sedan jag la ut det senaste inlägget och därmed torde mitt fiasko vara totalt. Om det inte vore så att världen faktiskt inte är svart eller vit, utan mycket mer diversifierad än så. Att misslyckas med en målsättning, men ändå komma upp på banan igen, det är något jag behöver lära mig. Ja, faktiskt är det nog så att jag skulle vilja radera ut det ordet misslyckas ur min vokabulär. Det är ett ord som är fulltankat av negativ energi. Redan rädslan för att misslyckas är väldigt kontraproduktiv, medan känslan av att kunna lyckas är själva motsatsen - den fyller mig med glädje, tilltro och en massa energi.

Jag önskar att jag vore mer som den där japanen som bröt olympiska maratonloppet i Stockholm 1912. Han bröt loppet, tog ett glas saft i trädgården hos en svensk familj och åkte hem. Inte mer med det. (Han kallades japanen som försvann, fast det är en myt att han bara stack - men en bra historia, är det 🙂 ).

Men just det där att ha en lite mer ödmjuk inställning till sina utmaningar: ibland klarar man dem, ibland klarar man dem inte och om man inte klarar dem första gången kan man försöka igen. Och igen. Och igen. Om det nu finns något som heter misslyckande, så är det kanske att inte våga försöka? Att inte ens ge sig själv en chans att lyckas. Att missa lyckan. Ja, så måste det vara, att missa lyckan - det vill man ju inte!

Idag har jag fått iväg ett mejl som jag gått och laddat för länge. Jag har skrivit något kapitel i boken jag håller på med och förberett mig inför ett möte i morgon. Dessutom har jag skrivit ett blogginlägg och tänker att jag hoppar upp på spåret igen, så får vi se hur länge jag klarar mig den här gången.

Jag tycker jag kan vara ganska nöjd med mig själv idag. Har inte missat lyckan över huvud taget.

24:e inlägget i Blogg100-utmaningen