Läskrampen som försvann

Bibliotek är de coolaste ställena. Kanske har det att göra med hur jag växte upp? Dagens besök där blev en isbrytare för min läskramp. Bara en sån sak.
Biblioteket har varit min fritidsgård, min arbetsplats och min fasta punkt när jag varit ny i en stad. Mor jobbade på bibliotek, så det var naturligt att ta sig dit när skolan slutade. Bästa stället var när barn- och ungdomsavdelningen låg uppe i tornet på det som kändes som ett slott och som låg mitt i Trollhättan. Jag plöjde mig genom hylla efter hylla. Slukade böcker som jag vet inte vad.

Mitt första jobb var som bokuppsättare. För 5:60 i timmen satte jag böckerna i bokstavsordning och lärde mig systemet som böckerna var sorterade efter: R – idrott, V – medicin…

Under några år har jag inte haft ro att läsa som förr. Jag utövade dessutom någon slags mobbning på mig själv. “Jaså, här sitter du och läser, i stället för att skriva en egen bok.” Från att ha läst några böcker i månaden, har jag varit glad om det blivit lika många på ett år. Jag hade faktiskt fått läskramp, som en följd av min skrivkramp.

Idag var jag på biblioteket för att lämna tillbaka en film (som man får låna gratis på vårt bibliotek!). Passerade hyllan med nyheter och kände hur jag drogs till de olika titlarna. “Lägg ner”, sa jag till mig själv. “Du har fullt med olästa böcker hemma som bara väntar på att läsas av dig.” Men så dras blicken till en särskild bok: “Kvinnan utan minne” av Petter Lidbeck. Och vips, så var den lånad.

Väl hemma gjorde jag mig en kopp kaffe, satte mig i soffhörnet och slog upp boken. Och hej och hå, så hade det gått två timmar och boken nästan utläst. Yes! Vilken härlig känsla att så fullständigt gå upp i en bok igen. Faktiskt lika skön som när krampen i en muskel släpper.

Det var med stort motstånd som jag skildes från den för att delta i matlagningen. Men nu, nu ska jag fortsätta. Hejdå!

23/100

 

#100dgr Ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Det är vad den här utmaningen går ut på. Inget pris till dem som klarar sig ända i mål, men en morot för att skriva. 🙂

Kategorier: Motivation.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 + två =

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.