Koll på något i alla fall

Vaknar tidigt utan väckarklocka. Ska ju vara hemma idag och VAV:a, ja vård av vovve, alltså. Men det är något mer än vovven som oroar mig. Det kör runt lite i magen… Bäst att göra en lista.
Jag älskar att göra listor. Det är ett sånt enkelt sätt att få en överblick över vad som ligger och mal i hjärnkontoret.
”Förbered fönstertvätten, boka boende i Pisa, skriva blogginlägg…” Listan fylls snabbt på med stort och smått och för säkerhets skull skriver jag dit Dricka kaffe också. Så vet jag att jag åtminstone kan pricka av en punkt vid dagens slut.

Sedan kan jag börja ta mig an dagen. Jag behöver en sån där skrotardag hemma emellanåt, en dag när jag kan gå och plocka, komma ikapp och återvinna hemmet. Sedan gör jag det som jag skulle gjort i november, fast då var det så bråttom och inte läge.

Jag hade fått hem en ny matta och för att få plats med den, varit tvungen att flytta på bokhyllorna. Böckerna plockades ur, mattan lades in, bokhyllorna tillbaka på plats och vips in med böckerna. I. Vilken. Ordning. Som. Helst.

Alltså, jag är verkligen inte en person som har det tipptoppstädat hemma och så, men det där med böckerna… Jag skyller på att jag har vuxit upp i ett hem där det varit lätt att hitta boken jag söker, en mor som jobbat på bibliotek och därtill var det första jobbet jag hade som trettonåring att sätta upp tillbakalånade böcker i bibliotekshyllorna. Det hade till och med en titel: Bokuppsättare.

Det innebär att varje gång jag passerat mina hyllor, så har det gnagt till lite i mig: ”just det ja, böckerna…”. Inte alltid så medvetet, men ungefär som en liten liten sten i skon. Något som skaver.

Men idag så! Nu står böckerna i bokstavsordning och mina lexikon i nummerordning och vips fick jag gjort fyra andra saker på listan också. Insåg det när jag tittade på den nyss, att det faktiskt bara är två saker som jag inte fixat än. Men dagen är ung, så sjutton vet om jag inte går i mål. Och gör jag inte det så är det inte hela världen. Det finns flera dagar. Klar med allt blir jag aldrig, men nu känns det i alla fall mycket skönare i magen. 🙂

 

 

 


Detta är inlägg 38 av 100.

Varje dag i hundra dagar ska ett blogginlägg publiceras.
Initiativet kommer från Fredrik Wass som driver Bisonblogg och här kan du läsa mer om tankarna bakom just Blogg100 2017.

Kategorier: Familjeliv och Motivation.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tio + 6 =