I vandrandet hittar vi samtalen och tystnaden

Dag 72

Ännu en fredag med vandring. Vallevandringen går hemma hos mig, mitt i paradiset. En mil runt Flämsjön och en sväng upp på Billingen också. Det var tydligen lite busväder runtomkring, men vi hade det fint med lite solglimtar, blommande sötbärsträd och en rent allsmäktig utsikt när vi kom upp på toppen.

Stigningen i mitten av vandringen på omkring 270 meter rakt upp ger bra träning för flåset, men det bästa av allt; jag fick tillbringa tre timmar med två tolvåringar. Det är stort.

Älskar samtalen som blir när man går. Har alltid gjort det. Så många viktiga saker, samtal på riktigt, som kan ske medan benen förflyttar oss framåt genom landskapet, steg för steg.

Älskar tystnaden som blir när man går. Den där tystnaden, som vänskapen kan vila i. En tystnad där inget outtalat finns.

Samhörighet, helt enkelt. Det borde alla få del av.

 

IMG_2075[1]

                          ”Älskar samtalen som blir när man går”

 

 

imageDet är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass drar igång, i år för femte gången. #Blogg100

Kategorier: Familjeliv, Föräldraskap, Landsbygden, och Motivation.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × ett =