Jag håller deadlines, får i vissa lägen be om att få skjuta upp den, men levererar alltid det jag lovat. Såvida det inte är jag själv som är beställaren, då...

Jag hakade ju på Blogg100-utmaningen i år igen. Den är ett bra sätt för mig att hålla bloggandet igång. Men den här gången kroknade jag redan efter att bara en femtedel var avklarad. Det känns surt att behöva erkänna, för jag vet ju att om det var en kund som hade beställt en kortare text om dagen, så hade jag förstås bitit ihop och sett till att det blivit gjort.

Men den här chefen - jag själv - är alldeles för slapphänt, överseende och allmänt mjäkig. "Jaså, har du problem med nya webblösningen? Åh, ska du flyga över Atlanten? Oj, är du jetlaggad? Då förstår jag, hoppa av den där utmaningen du. Du ska ju skriva för att det är kul."

När det jag egenligen skulle behöva höra är: "Skärp dig, okej om du missade några dagar, men på't igen vet ja!"

I skrivande stund är det därför osäkert att säga hur det fortsatta bloggandet ser ut...

Det jag vet, är i alla fall att skrivandet just nu sker på bästa sätt, sittandes i en  lägenhet i ett tidigare lagerhus mitt i Vancouver. I taket finns de stora träbjälkarna kvar och genom de stora fönstren ser jag folkvimmel, trafik och de typiska isfärgade skyskraporna. Jag har svårt att tro att jag inte skulle vilja blogga härifrån flera dagar.

Kanske redan i morgon...

23 av 100 (om det fortfarande gills...)