Nu knôr vi ihop oss på naturfagra vandringar

Dag 65

Nu är det folkvandringarnas tid. Nej, jag tänker inte på den snudd på världsomfattande migrationen, utan på alla de vandringar som arrangeras i maj. Redan några kilometer innan vi är framme i det lilla samhället Hällekis är det bilkö. Vi segar oss in för att bara möta fler och fler. Alla är på väg till Nattavandringen på Kinnekulle. En mil lång vandring i kuperad terräng som arrangeras för 32:a året. För vår del är det den första.

IMG_1911[1]

Inne i samhället står bilar parkerade precis överallt. Efter parkeringen är det kö i ytterligare 20 minuter innan vi kommer fram till själva starten. Och tanken slår mig, att det ju ändå är lite underligt att vi sätter oss i våra bilar och åker flera mil, för att så här en fredag kväll vandra en mil tillsammans. Utsikten är bedövande vacker från Kinnekulles topp som vi kommer till efter flera kilometers stegrande vandring och vitsippsbackarna hänförande, men det är ju trots allt ändå så att många av oss som kom hit i kväll redan bor i storslagen natur.

Men det är också något hoppingivande och väldigt sympatiskt att vi i en tid av individualism är så många som väljer att göra det här tillsammans. Det är på något vis fint att vi vill gå och småträngas på stigarna i stället för att gå ut i våra egna tystnader som vi har gott om här på landsbygden.

Jag vet inte hur många vi var som gick i kväll, men säkert ett par tusen och förmodligen fler. Många hade hundar med, några stannade vid varje vätskekontroll, en del var färgkoordinerade, någon gick i shorts och hade skavsår på låren, några gick vandringen med spänstiga snabba steg, andra passade på att prata och vara väldigt sociala. Alla kunde hitta sin form av umgänge under de cirka två timmar som vandringen tog.

Tack och lov att det blev vår och värme till slut, så att vi vågade oss ut ur våra gryt. Nästa fredag ses vi på Vallevandringen och då kan vi förhoppningsvis knô ihop oss under blommande sötbärsträd.

 

image
Det är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass drar igång, i år för femte gången. #Blogg100

Kategorier: Kost och motion och Landsbygden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nio − två =