Dag 82
Det är snart 20 år sedan jag bestämde mig för att leva tills jag är 113 år. Dags att ta sitt ansvar för det.
Fetma ökar risken för

• högt blodtryck
• diabetes typ 2
• blodfettsrubbningar
• åderförfettning, även kallat åderförkalkning
• gallsten
• förfettning av levern
• astma
• snarkproblem och sömnapné - andningsstopp under sömnen
• belastningsskador i leder
• komplikationer under graviditet
• cancer i livmoder, äggstockar, bröst och prostata
• cancer i matstrupe
• cancer i tjocktarm, njurar, gallblåsa, lever och bukspottkörtel
• infertilitet, det vill säga ofrivillig barnlöshet
• demens.

Det är bara två punkter jag går säker från: komplikationer under graviditet och infertilitet.  Och av de andra... nej, det är inget av dem som jag vill leva med eller dö av.

Så i februari tog jag tag i det. Jag har delat med mig av min träningsutmaning här i bloggen och med hjälp av den i kombination med en ändrad kosthållning, börjar kroppen rätta till sig.

Den stora utmaningen för mig är att hitta ett sätt att leva utan att ständigt få bekräftelse i form av uppnådda mål. För i början av nästa år har jag tänkt att vara i mål viktmässigt. Sedan ska jag leva ett liv där jag varje vecka och månad ska vara nöjd och få en kick av att hålla mig kvar på samma nivå. I närmare 60 år om min plan håller.

Om 17 dagar (eller lite tidigare om jag hinner ikapp) ska jag fortsätta blogga med regelbundenhet, trots att Blogg100-utmaningen då är i hamn.

Och efter midsommar ska jag fortsätta träna utan att ha 100 pass före midsommar att sträva efter.

Det blir nog en av de viktigaste utmaningarna i mitt liv. Att lära mig att hålla nivåer, i stället för att uppnå. Att upprätthålla, i stället för att hitta på nytt. Att bestämma mig för, att också det är kul.

Det är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass drar igång, i år för femte gången.