Dag 61

- Du kan ju ha andra mål också. Som två pass styrka i veckan och två-tre pass kondition.
Anna, min personliga tränare, har just drivit mig genom ett nytt pass, mitt 98:e sedan januari. Ja, inte alla med henne, då - hur underbart drivande hon än är. 🙂 Målet som ligger just nu är 100 pass före midsommar och utan att ta i  tror jag det är högst sannolikt att jag klarar det...

Jag gillar mål och behöver ett nytt träningsmål nu när det gamla inom kort är infriat. Det är det vi står och pratar om.
Men jag kan riktigt känna hur tom min blick blir när Anna lägger fram sitt förslag.
- Men du går ju igång på det där med siffror, lägger hon till när hon ser min nollställda min.
Just det! 100 blogginlägg på 100 dagar, 100 träningspass före midsommar. Det är min grej, det. För det är så lätt att bocka av. Ett efter ett. Check! Check! Och så för varje check! mig framåt i listan. Två pass styrka och två-tre pass kondition - det är ju mer ett tålamodstest. Och det är definitivt inte min grej.

Men fråga min tålmodiga ekonomiredovisningskonsult om han tror att jag går igång på siffror. Knappast.
Köksbordet är översållat med papper; kontoutdrag, kopior på fakturor, kvitton. Allt ska gås igenom, bockas av och sättas in i pärmen. Men först har det våndats i flera dagar - inför uppgiften. Detta kaos.

Allt eftersom papper sorteras upp och kaoset minskar, så ökar glädjen och lugnet. Då tycker jag att siffror är ganska okej igen.

Det är verkligen skillnad på siffror och siffror. De där siffrorna som står i samband med en utmaning - av arbets- eller fysisk karaktär; de gillar jag. När siffrorna står för pengar är det en annan femma. De siffrorna vill jag inte se som ett mål i livet, måtte de aldrig bli så viktiga. För om jag jobbade för att bli rik, då är jag övertygad om att jag skulle missa mycket annat. Till exempel själva livet.

Självklart är det fantastiskt att ha pengar så att man reder sig, men vari ligger lyckan i att ha ett överflöd? Det känns som att pengar är till lycka upp till en viss nivå, och när den nivån är nådd ställer de mest till bekymmer. För med pengar på hög kommer också ett ansvar att se till att de inte försvinner, utan hellre växer eller åtminstone förvaltas genom exempelvis smarta placeringar. Men då kan man lika gärna vara bonde: helt i händerna på något man inte har kontroll över: väder eller börsen - det är bara att välja. Francoise Sagan lär ha sagt: Pengar gör ingen lycklig, men jag gråter hellre i en Jaguar än i en buss.

Det skriver jag inte under på. Jag tror mer på:
Pengar gör ingen lycklig, och jag gråter hellre i sällskap med en vän i en buss, än ensam i en Jaguar.

Och så tror jag på x antal pass före midsommar och en ny utmaning därefter med x antal pass före jul.
Check!

Det är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass drar igång, i år för femte gången. #Blogg100