Våga inte “Anna-Karin” mig!

Mobilen ringer. Ett nummer jag inte känner igen, men kanske en ny kund?
– Anna-Karin Johnson, Ärligt Talat.
– Heeeeeej Anna-Karin! Du, jag förstår du har fullt upp och det här tar inte lång tid…

Jag blir galen! Våga inte komma här och “Anna-Karin” mig när du inte känner mig, inte har för avsikt att lära känna mig och framför allt: inte presenterar dig själv!

Det är ett mysterium att säljsamtalen ser likadana ut fortfarande. Är de verkligen framgångsrika? Jag kan omöjligt vara den enda som känner mig rent invaderad av deras hurtfriska inledningar och fäller ut taggarna med en gång.

Jag menar, hur svårt är det att börja ett samtal med: Hej, mitt namn är… Jo, jag förstår, det är stor risk att jag lägger på då med. Det kan minsann inte vara ett lätt jobb att vara telefonsäljare.

Hur otrevligt jag än tycker det är med dem, så försöker jag att andas djupt och avsluta samtalet på ett så trevligt sätt som möjligt. Men lätt är det inte.

Och nästan lika illa som att bli “Anna-Karinad” av främlingar som vill få mig att tro att de gör mig en tjänst genom att erbjuda mig att köpa något, nästan lika illa är det att bli niad. Som man medvetet arbetade med att genomföra du-reformen i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet, för att få till ett lättare samtalsklimat på arbetsplatserna och tvätta bort samhällsklyftor.

Jag kan känna mig distanserad av någon som niar mig, och helt tokfel blir det ju när säljaren som skriker”Heeej Anna-Karin!” i luren sedan niar mig. Jösses…

Alla de där förändringarna som gjorts och görs för att vi ska få ett mer demokratiskt samhälle, de är inte förändringar som kan tas för givna. Det är förändringar som vi ständigt behöver arbeta med för att komma ihåg varför vi införde dem och vad de har för betydelse. Och det är historia som vi behöver föra vidare till de yngre generationerna.

(Fatta vad det är skönt att vara 55+ och kunna skriva sånt här och fullständigt strunta i om någon tycker jag är en gnällkäring. 🙂 )

13/100

#100dgr      Ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Det är vad den här utmaningen går ut på. Inget pris till dem som klarar sig ända i mål, men en morot för att skriva. 🙂

Kategorier: En bättre värld och Kommunikation.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × fem =

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.