Dag 146

Nämen, på allvar?! Vart i hela världen är vi på väg?! En proffsig radioröst och förespråkare för ett sundare kroppsideal har fått sitt Instagramkonto nedsläckt. För att hon gav nättrollen svar på tal?

Ammande kvinnor plockas bort. Bröst på sidor för bröstcancer tas bort. Botoxbröst tas inte bort. Rumpor i string tas inte bort. Mulliga kvinnor i bikini tas bort. Smala kvinnor i bikini tas inte bort. Troll som hånar och hatar tas inte bort. De hånade och hatade som ger igen tas bort.

Stina Wollter är stolt över sin kropp och vill motverka det entoniga skönhetsidealet. Hon delar vackra bilder på sitt Instagramkonto, lägger upp en film där hon dansar glädjefullt i baddräkt i hela sin härlighet. Senast igår var jag inne på hennes sida och inspirerades. Så stolta borde vi alla vara över våra kroppar. Och hon gör det med humor, glädje och självdistans.
Och så stänger Instagram ner hennes konto. Förmodligen - enligt henne själv - för att hon skickade så kallade 'dick pics' till ett av nättrollen. Ja, alltså. Folk blir ju så förbannade på att hon kan med att visa sin kropp som inte följer dagens skönhetsideal, så just det här nättrollet skickade en bild på sin snopp till henne. Det händer titt som tätt, berättar hon i en intervju i Sveriges Radio, men den här gången bestämde hon sig för att skicka tillbaka hans snoppbild till honom själv. Hon passade på att skicka med ett gäng andra snoppbilder också, som hon fått av andra nättroll. Åhh, hela jag fnittrar - från tårna och upp till hårrötterna.
-Han kan ha anmält mig för sexuella trakasserier... säger hon. För än har hon inte lyckats få veta exakt varför kontot stängts ner. Men trollen får ta orimligt stor plats i de sociala medierna. Och var kommer alla arga människor ifrån? Det exploderar krutdurkar i vart och vartannat hem, tycks det. Och när trollen blir arga, då måste de kräka ur sig hela sin ilska. Bluää-urkel... Alltihop. Med en gång. Oftast utan punkter, versaler eller rättstavningskontroll.

När jag tänker på trollen kan jag längta tillbaka till tiden innan det var så lätt för vem som helst att reagera. Att klippa ut bokstäver ur tidningar, hitta limtuben, klistra fast dem på ett papper, hitta kuvert, gå till biblioteket och leta reda på adressen i telefonkatalogen för aktuell landsdel och slutligen köpa ett frimärke... Jag inbillar mig att de flestas ilska hann gå över under tiden och brevet knölades ner i papperskorgen istället för att skickas.

Det är klart att även jag blir skogstokig ibland. Som nu, när Stina Wollters konto stängs ner. Eller när jag läser Richard Söderbergs inlägg om kostymnissar som står och hånar nattens erövring; "horan". När det står en he-he-he-klunga och armbågar varandra istället för att stanna upp och säga: men hallå?! Det är 2016, så där håller vi inte på.

-Och så en minut till med boxhandskarna innan du får vila, Anna-Karin! Kom igen! Tänk på någon du har något otalt med!
Min personliga tränare behöver inte vara orolig. Nättrollen får sig en omgång. Jag har inget behov att kräkas på deras Facebooksidor. Jag gör mitt bästa för att kärleksbomba min dotter i stället, så att hon växer upp till en stark kvinna som kan gå rakryggad och kurvig genom världen, även om den ser ut som den gör.

Och så tar jag ytterligare en minut till och en till med boxhandskarna, så att mina 54-åriga gäddhängsarmar fladdrar i vinddraget. En smäll för Stina! En smäll för Sanna Nielsen! En smäll för alla som drabbas! En smäll så att åtminstone någon någonstans slutar att applådera trollen, returnerar deras snoppbilder och börjar uppföra sig som folk.

PS. Dagens illustrativa bild bjuder jag på, nu när Stina inte kan lägga upp sina bilder.