Jag vill, men behöver inte veta allt

All hunger behöver inte mättas omedelbart. Inte hungern på mat, och definitivt inte hungern på information. Men så ser det ut idag. Vi kan leta information hur lätt som helst på nätet, surfa via våra telefoner, gå in på myndigheternas hemsidor, några klick och informationen är vår.

Lyssnade på presskonferensen idag om Lisa Holm med kommenderingschef Helena Trolläng (japp, hon är också från Trollhättan, precis som jag). Hon berättade att informationen inte skulle bli lika riklig och frekvent, som under de senaste dagarna. Allt kan inte berättas i ett känsligt polisarbete.

Det var nästan så att jag blev lättad. Den här veckan har ju varit helt manisk. Jag har gått in på radions, tevens och ett par lokaltidningars hemsidor flera gången i timman och nästan varje gång har jag hittat någon ny information. Fanns det något nytt, så återvände jag dit ännu fortare. I andra änden har reportrar jobbat som tokiga för att få fram ny information, uppdatera hemsidor och chatta med allmänheten (som i många fall har de konstigaste åsikter). Vilket innebär att polisen måste sätta av ett gäng personer som bara jobbar med att sålla bland sitt material för att se vad som kan delas ut till allmänheten. Katten på råttan och råttan på repet och repet på..

På presskonferensen vädjade Helena Trolläng till och med till media att lämna Lisas familj i fred. Polisen hade fått avhysa journalister från deras gräsmatta.

Men på riktigt!?

Nänänänänä, kom inte dragandes med att “läsarna vill ha det”.  Var åtminstone ärlig och säg: “det säljer”. Eller: “det viktigaste för mig är att vara först”.  Men seriöst, att ställa sig utanför huset där en familj just har fått reda på att deras dotter och syster hittats mördad och hoppas på att få en kommentar eller en bild!? Hur går tankarna i det huvudet?

Vi är som hungriga fågelungar, som ständigt vill ha mer. Men bara för att vi gapar innebär det inte att vi måste få godbitar istoppade i oss hela tiden.

Det är faktiskt precis som med mat. Vi behöver inte få i oss ny mat precis i samma sekund som tunntarmen skickar vidare maten ett steg till i matsmältningskedjan och ger ifrån sig ett kurrande läte. Men vi har byggt oss ett samhälle som bygger på att våra behov ska kunna stillas. Så fort som möjligt. Vi ska kunna handla mat dygnet runt, alla dagar i veckan och ve det tåg som inte har en serveringsvagn! Om inte bussen går just den tiden jag vill, så är det inga problem, jag tar bara bilen i stället.

Jag tror det är dags att stanna upp. Vi kanske får bjuda till lite själva för att det ska fungera för så många som möjligt i långa loppet. Ta med en termos kaffe och en macka på tåget. Låta polisen få jobba i lugn och ro. Låta Lisa Holms familj få sörja i fred. Ha lite tålamod om vi inte kan få svar på våra frågor med en gång. Och inse att vi inte ens kommer att kunna få svar över huvud taget på en del av dem. För jag kanske inte ens har med det att göra.

Det är klart att jag vill veta allt, men bara för det måste jag ju inte få veta.

 

Kategorier: En bättre värld och Kommunikation.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

12 − 6 =