Förändring kräver självkritik

Bastu

Ja, nu är jag lite arg igen. Eller nej, det är jag inte. Förbaskad är nog mer korrekt. Och besviken, trött och matt. Men ändå hoppfull.

En ung kvinna blir bjuden att åka på ledarutbildning i regi av Rotary, där jag är medlem. Som tur är, är hon en vaken och kompetent ledare redan i dag och tack vare det fick vi nu en utvärdering av utbildningen som var nyanserad och väl underbyggd. Utvärderingen, alltså, inte utbildningen.

Annars är det nog lätt gjort att den som fått den här utbildningen mest är artig och tackar efteråt, och framhåller det goda med kursen. Eller också är det för att vi oftast har skickat män på den, som vi inte har hört den här kritiken tidigare.

Kvinnan var lätt upprörd och det blev vi också när vi fick ta del av en del av kursmaterialet. Bland annat visades bilder på korsade kvinnoben och texter om vad kvinnors benställning kunde berätta om kvinnans osäkerhet. Det var också texter om manligt ledarskap kontro kvinnligt ledarskap som måste ha hämtats från väldigt gammal forskning – de stämde i alla fall väldigt dåligt överens med det vi vet idag.

Nu kanske någon tycker att jag hänger ut min egen organisation och det stämmer. Men om jag inte hade haft något hopp om att vi kunde förändra oss, så hade jag kanske hållit tand för tunga. Jag tror på öppenhet och ärlighet såväl inåt som utåt. Jag tror också att vi måste våga vara självkritiska om vi ska nå förändring. Vi kommer ingenstans om vi beter oss som åskådarna i Kejsarens nya kläder. Först när vi själva vågar se och tala om våra brister, så kan vi göra något åt det.

Rotary har en ambition att bli en organisation med yngre medlemmar och med fler kvinnor. Då måste vi också bli medvetna om hur vi uppfattas idag och vad vi kan göra för att yngre ska trivas här. Att den som kommer från en annan kultur ska trivas här och att kvinnor ska trivas här.

Det är ju något som inte bara gäller Rotary, utan är lika tillämpbart på flera arbetsplatser och organisationer, där man låter det som fungerar bara rulla på i gamla hjulspår.

Jag blev ändå stolt över att vara Rotarian idag när jag hörde våra medlemmar reagera på det vi fick höra och det var verkligen inte bara kvinnor eller yngre som var upprörda. Vi är många som vill se förändring och då blir det förändring.

Det ger mig hopp.

 

image     49 av 100

 

Kategorier: En bättre värld, Jämställdhet, Kommunikation, och Kroppsspråk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 − tre =