Det finns så mycket kvar att göra

Dag 126

Det kan vara vädret. Förmodligen är det där. Men jag har i alla fall redan köpt mina höstboots och börjat förbereda mig för en Norgeresa för att gå lite djupare in på det här med härskartekniker.

De flesta har semester, men jag tar någon dag här och där från jobbet som kommunikatör på universitetet. Det är ändå ganska vilsamt. Arbetet avbryts inte av telefonsamtal, det ramlar inte in lika många mejl och vi som är på plats är måna om att jobba på, så vi kommer hem till sommaren.
Och i företaget blir det aldrig riktig semester. Eller rättare sagt, där är det alltid rena semestern eftersom jag gör precis det jag vill.

För någon månad sedan tog jag äntligen kontakt med Berit Ås igen. Berit, min stora förebild, som populariserade begreppet härskartekniker på 1970-talet och gjorde det på ett så enkelt och överskådligt sätt att det skulle vara lätt att memorera: Osynliggörande, Förlöjligande, Undanhållande av information, Dubbelbestraffning och Påförande av skuld och skam.  Berit och jag har inte träffats på två år nu och det är alldeles för lång tid, inte minst med tanke på att hon är 88 år nu – även om hon fortfarande verkar ha mer energi än jag på många sätt. Jag älskar hennes engagemang och jag blev så där alldeles varm och glad över att hon tyckte att vi skulle planera in en träff till hösten.

Det är så mycket vi vill göra!  Vi behöver skriva något, för – som Berit sa – det är svårt för människor att veta vad som inte är härskartekniker. Precis så! Idag talar vi väldigt brett om härskartekniker, så begreppet urvattnas och det slängs och dängs med begreppet och blir lätt till åtlöje. Något att göra sig lustig över. Det blir ju inte precis lättare att våga berätta att man har varit utsatt för något som andra skämtar om.

Jag lovar. Ingen som har varit utsatt för härskartekniker tycker att det är det minsta lustigt. Ingen.

Själv tycker jag ändå att jag är stark, tål en hel del och har fantastiskt bra nätverk omkring mig. Men bara jag tänker på hur det var att arbeta i stålverksmiljön med det ledarskapet, så knyter det sig rejält i magen. De där tio månaderna i kombination med sviterna efter en destruktiv relation tidigare i tiden, knäckte mig så till den grad att väninnan jag ringde till när det var som värst, inte kunde känna igen min röst. Den var så tömd på energi.

Därför är det så viktigt att prata om härskartekniker och om motstrategier och bekräftelsetekniker, för att inte bara ge kunskap om härskarteknikerna utan också ge verktyg för hur vi kan agera för att inte drabbas så hårt. Och det handlar i allra högsta grad om hur vi alla kan bidra till en bättre kommunikation.

Sommaren fortsätter – i alla fall i min landsända – att bjuda på mycket regn och rusk, men nu har jag något att se fram emot. Helt plötsligt kan jag nästan längta en smula efter hösten.

Det finns så mycket kvar att göra…

 

Kategorier: Härskartekniker, Jämställdhet, Kommunikation, Kroppsspråk, och Motivation.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

14 + tre =