Note to myself: rensa inte bort nässlor utan handskar när du har antagit en bloggutmaning. Attans vad det är ömt på fingertopparna när jag skriver på datorn!
Hur som helst. Dagen har gått i trädgårdens tecken. Alla frön är på plats i sina fåror såväl i drivbänkar och på friland. Jag var grymt nöjd med mig själv och dagens insats, när Violen och jag gick nybadade upp från bryggan. Nu skulle det bli skönt att varva ner.

Jag gick ner i matkällaren och hämtade en sval körsbärsöl. Mmm, vad den första klunken smakade gott i kvällssolen. Insåg att trädgårdsslangen fortfarande låg nere vid trädgårdslandet, så jag släntrade ner för slänten för att rulla ihop den. Den hade trasslat ihop sig lite, så jag svingade upp den i luften för att den skulle rätta till sig.

Tänk att jag redan hade glömt att jag hade en öppnad ölburk i handen! Nu luktade jag inte nytvättad längre, inte heller körsbär, utan bara sunkig öl. Glasögonen var alldeles fläckiga, de också. Frustande och skrattande ställde jag ifrån mig den nu nästan tomma burken och torkade av mig det värsta.

Violen hojtade och undrade om jag kunde sätta upp klädstrecket, så vi kunde hänga upp våra blöta handdukar. Självklart, sa jag. Vände mig om, för att gå ner för slänten igen (ja, jag har kuperad tomt) och halkade i den torra jorden, så att jag satte mig ner på mitt böjda vänsterben. Nu är det så, att det benet har jag inte kunnat böja så mycket på flera år. Och det hann jag tänka också: det här gå-å-å-å-år inte. Men mitt meniskskadade knä höll även om det gjorde o-o-o-ont som bara den.

Klokt nog insåg jag att lyckan inte var på min sida, utan bad Violen om hjälp när det var dags för stege för att fästa tvättlinan i taljan. När allt var klart och vi båda tryggt på marken igen, kunde jag äntligen gå in och duscha bort öl och jord.

Sjutton vet om det ändå inte var något bra med det, för nu känns det riktigt bra. I knät i alla fall, resten av kroppen är rådbråkad och mörbultad. Jojo, nog för att det är Kristi Flygare idag, men jag känner ändå att det är helt okej att hålla mig stadigt på marken resten av dagen.

Så god natt på er!

Detta är inlägg 80 av 100.
Varje dag i hundra dagar ska ett blogginlägg publiceras.
Initiativet kommer från Fredrik Wass som driver Bisonblogg och här kan du läsa mer om tankarna bakom just Blogg100 2017.