Thorvallserie en bra demonstration av härskartekniker

Dag 27

Eftersom jag inte har någon teve längre, utan kollar i datorn via framför allt SVT Play (en helt fantastisk tjänst, som bara den gör det värt att betala skatt), så har jag också slutat att titta på tevetablåerna i tidningen.

Vissa program och serier har jag koll på ändå, framför allt på dem i TV4, eftersom de förser kvällstidningarna med nyhetsstoff hela tiden (vilket gör mig mindre intresserad av att se just de programmen). Hursomhelst, det här sammantaget gör att jag ibland ramlar över vissa guldkorn, som jag inte visste om. Och idag ramlade jag över “Det mest förbjudna”, som bygger på Kerstin Thorvalls bok med samma titel.

Att titta på den är som att få en föreläsning om härskartekniker. Hon osynliggörs, hon förlöjligas, hon dubbelbestraffas, undanhålls information och blir verkligen påförd skuld och skam. Kerstin Thorvalls liv är inget jag avundas och hennes sätt att leva det är inget jag applåderar, men det intressanta är hur hon har behandlats på grund av det. Till skillnad mot alla män som gjort på samma sätt, och som man mer eller mindre rycker på axlarna åt. Zorn, Strindberg, Stormare, Persbrandt, bara för att nämna några.  Män vars konstnärskap har fått ta plats, ingen har anklagat dem nämnvärt för att de inte tagit hand om sina barn och aptiten på kvinnor – ja, det är väl snarare ett naturligt tillstånd.

Kerstin Thorvall hade dels oturen att vara född lite för tidigt, men jag vet ärligt talat inte om det hade varit särskilt mycket lättare för henne idag. Hennes författande och tecknande sågs mer som en hobby, som hon borde kunna klara av vid sidan av sitt moderskap och middagsfixande.

Åh, som jag älskade hennes böcker när jag var tonåring. När jag blev äldre läste jag hennes mer erotiska romaner med både rodnad och hetta på kinderna. Det var uppfriskande att få läsa om erotik ur en kvinnas perspektiv. Undrar om hon någonsin blev lycklig, eller om skulden över att inte leva upp till andras bilder av hur hon borde vara överskuggade allt.

Det kanske jag får veta när jag sett färdigt serien…

 

 

image
Det är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass drar igång, i år för femte gången. #Blogg100

Kategorier: Familjeliv, Författarskap, Härskartekniker, och Jämställdhet.

Kommentarer

  1. Inger Karlsson

    Hej Anna-Karin,

    det är alltid så inspirerande att läsa din blogg! Jag har nu sett alla delarna av “Det mest förbjudna” och bilden av författarens både konstruktiva och destruktiva drivkraft blir ännu tydligare. Den likhet du påvisar med manliga konstnärer är slående men ändå behandlades/behandlas dessa helt annorlunda i media och opinion.

    Som du kanske vet har jag valt att avgå ur Kvinna Skaraborgs styrelse men har lovat att försöka dra igång en litteraturcirkel med kvinnoperspektiv, något jag länge velat göra. Jag är inte säker på att jag kan få igång någon sådan verksamhet då de flesta har fullt upp i sitt eget liv och saknar kraft att engagera sig i annat men efter att ha sett färdigt serien igår och läst din blogg idag har jag fått idén till att starta upp med just den här TV-serien i stället för med en bok. Den väcker ju många tankar och frågor och en del har nog sett den redan nu i påsk och den kan ses på SvT play i ytterligare fyra veckor. Dessutom har nog många läst boken tidigare. Jag kommer att gå ut med en inbjudan inom kort med en första träff i mitten av april.

    Tack för inspirationen, Anna-Karin! Det vore väldigt kul att ha dig med i cirkeln men har förståelse för om du inte kan.

    Inger

    • Ärligt Talat

      Hej Inger!
      Tack för dina ord – det värmer! Spännande idé att ha en cirkel som utgår från Thorvallserien. Vi kan väl höras av lite närmare om cirkeln, beroende på hur ofta du tänker att den ska gå och så, så försöker jag gärna vara med. Kram!

      • Inger Karlsson

        Så här är inbjudan formulerad på simple signup: https://simplesignup.se/private_event/75360/d5bcedb0d3
        Tänk på att du behöver trycka på ctrl i vissa läsare för att nå länken eller helt enkelt klistra in den.

        Tanken är att samlas två till tre gånger per “termin” och det finns inga krav på att vara med varje gång. Jag har i åtanke att ta upp boken “Det enda könet” av Katrine Kielos, filmen “Suffragette”, TV-serien “Fröken Friman” och någon roman av Moa Martinsson men är nyfiket öppen för andra förslag. När det är frågan om filmer/TV-serier kan man i vissa fall se hela eller delar tillsammans.

        /Inger

        • Ärligt Talat

          Låter som ett bra upplägg. Jag lyssnar just på Moa Martinssons Kvinnor och äppelträd (uppläsare Gunilla Nyroos). Det är lätt att förstå varför motboken infördes, när man tar del av den berättelsen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett − ett =