I taket hänger 240 bh:ar i varierande kupstorlekar, kvaliteter och färger. Ganska läckert!

Om det inte vore för att de symboliserade de 240 kvinnor som har berövats livet mellan 2000 och 2014. I Sverige. De allra flesta har dessutom blivit dödad av en man i en nära relation, en make, sambo,  bror eller far.

Idag har jag deltagit i Internationella kvinnodagsaktiviteter i Skövde, där UN Women hade just manifestationen med de 240 bysthållarna. Vi har inte firat. Vi har utmanat. Vi har utmanat kvinnokampsnormen, kvinnodagsnormen och diskuterat över hur vi ska arbeta vidare.

Många firar Internationella kvinnodagen, som finns med bland FN:s internationella högtidsdagar sedan 1978. I de länder där dagen inte har någon politisk betydelse firar man dagen  ungefär som Mors dag eller Alla hjärtans dag. Ur det perspektivet förstår jag mycket väl att det finns de som propagerar för att Internationella Mansdagen ska inrättas.  Men i de länder där dagen fortfarande har en politisk innebörd, där man pratar om kampen för jämställdhet och kvinnors och mäns lika rättigheter, där firar man inte, utan avsätter dagen för att diskutera hur arbetet ska fortgå.

I Sverige uppmärksammas dagen på båda sätten och för mig som engagerar mig i jämställdhetsfrågan känns det konstigt att bli gratulerad på dagen. Jag har inte firat, men jag har haft nöjet att få leda ett samtal mellan kvinnor och män om hur vi kan utmana den rådande situationen och om hur vi kan arbeta tillsammans oavsett politisk ståndpunkt.

Den dagen vi har ett jämställt samhälle då kan du ge dig på att jag kommer att fira den 8 mars, men just nu är bilden av de 240 bh:arna betydligt mer påtaglig.

#blogg100  8 av 100