Varje gång jag berättar om härskarteknikerna så upplever jag de där månaderna på stålverket på nytt, när jag första gången på allvar utsattes för härskarteknikerna så till den grad att en vän berättade att hon inte kände igen mig på rösten längre. Den var helt tömd på energi.

Det krävs extra mycket kraft att berätta när det är många män i publiken, för då slits jag mellan det där "förlåt det är inte meningen att förstöra den goda stämningen" och någon slags ilska över att det fortfarande är så många män som inte agerar och tar sina bröder i hampan.

Men det är värt varje gnutta av kraftansträning, nervositet och svettdroppe, för efter varje gång så känns det så bra. Som vanligt var åhörarna intresserade och engagerade idag på Rotarylunchen, som jag var inbjuden att tala vid. Det får mig att känna att det jag gör faktiskt gör skillnad.

Violen är elva år. Det vore inte så dumt om samhället och relationen mellan kvinnor och män ser annorlunda ut när hon är vuxen. Idag tog vi, Violen och jag,  en promenad efter jobb och skola. Vårpromenad tillsammans med henne, det är bästa energiboosten och fyller hela bröstet med värme och tacksamhet. Det har varit värt en hel del mödosamma upplevelser på vägen, när jag får ha det så här bra idag.

Vårpromenad med Violen är rena energiboosten.

   35 av 100