ELO och ratatouille i en salig röra

ratatouille2Dag 35

Dagens ledmotiv: When I Was a Boy med Jeff Lynne’s ELO. Inspirerad av serien Ally McBeal – om ni minns? – har jag ofta ett ledmotiv, beroende på humör. Idag är det hoppingivande. Earth, Wind & Fire ena dagen, ELO andra – jaja, en börjar väl bli gammal som så gärna återkommer till ungdomssounden… 😀

Nog om detta. Hörrni, tack för alla fina kommentarer, kramar och hjärtan som jag fick efter gårdagens blogginlägg. Det fanns en tid när jag inte berättade om jag mådde dåligt eller var ledsen, men med åren har jag blivit både klokare och modigare och insett att det fungerar mycket bättre för såväl mig som min omgivning om jag talar om hur jag mår. Så behöver ingen gå runt och undra. Sedan är förstås behovet av transparens olika hos oss människor.

Idag har jag i alla fall fortsatt att fylla på med goda ting, när nu järnbandet håller sig undan. (Och det lär det säkert göra många veckor, för det är gudskelov inte så ofta jag  måste få en påminnelse om att det är hög tid för återhämtning.) Ett pass på gymmet gav ny träningsvärk som tränger undan den där sitta i bilen i 80-milkänslan. Frukt, tre lagade mål mat, bra musik och en beställd tvättmaskin ger också nya krafter. Tre lagade mål mat, ja. Då var det ena lagat i mikron på jobbet, ska tilläggas. Och dessförinnan inköpt färdiglagat i butik. En styggelse enligt en del, men själv ser jag det som ett inlägg i samhällsdebatten.

För det första, det finns inte alls bara dålig färdiglagad mat att köpa.
För det andra, anledningen till att den finns att köpa överhuvudtaget är att vi inte längre har hemmafruar som står för markservicen – i alla fall inte i majoritetenav hushållen. Föräldrar har vare sig tid, ork eller kunskap att laga mat efter jobbet. Framför allt inte att trolla fram den där näringsriktiga, fantasieggande maten, som enligt naturlig-mat-förespråkare inte tar längre tid att laga till än halvfabrikat. Nå, ibland finns inte ens tid eller ork till halvfabrikat, än mindre laga från scratch, då ska man inte behöva belasta sig med dåligt samvete över en fryst färdigmatförpackning.

För det tredje, jag arbetar med livsmedelsindustrin och de ska finnas de också. En av våra viktigaste näringsgrenar. Utan livsmedelsindustrin blir det tuffare för våra jordbrukare att finnas. Utan jordbrukare kan vi glömma det där med öppna landskap, betade hagmarker och den fauna och flora vi är vana vid.

Men ikväll när jag kom hem var jag ändå stärkt av mitt tvättmaskinsinköp, riktigt energisk och i kombination med att kroppen skriker efter grönsaker efter att ha blivit lite vanvårdad på den fronten några dagar, så blev det en ratatouille tillagad i kväll. Att hacka och låta puttra är också ett sätt att jorda sig för mig. Brödbak funkar också, men frysen är för full för att härbärgera mera bröd. 🙂 Lök, olivolja, aubergine, zucchini och paprika fyllde köket med såväl färgprakt som dofter.

Det där med att jag äter färdigmat på jobbet och oftare hemlagat hemma på kvällen, får mig att tänka på en episod som utspelade sig för en sådär 25 år sedan. Jag satt i en bil en varm sommardag tillsammans med två väninnor för att åka ut till västkusten. En av dem var gravid och resonerade kring hur hon skulle göra sedan när hon hade en liten att ta med sig på utflykterna.
– Jag har ju tänkt att ha tygblöjor förstås (det hade alla så här i början av 1990-talet), men när jag ska iväg någonstans får det nog ändå bli Pampers, för att det är mer praktiskt.

Den andra väninnan var tyst ett tag, sedan hon:
-Nä, jag skulle nog göra tvärtom. Ha Pampers hemma för att det är enklare så, men ta tygblöjor när vi åker någonstans, för att visa hur duktig jag är.

Vi tänker olika. 🙂

För dig som nu vill göra mig sällskap i dagens ledmotiv When I Was a Boy. Här kommer en länk till en musikvideo på YouTube och därefter – för dig som har lika svårt som jag att hänga med i texter – orden till sången.

 

When I was a boy, I had a dream, all about the things I’d like to be

Soon as I was in my bed, music played inside my head
When I was a boy, I had a dream

When I was a boy, I learned to play, far into the night and drift away
Don’t want to work on the milk or the bread, I just want to play my guitar instead
When I was a boy, I had a dream

And radio waves, kept me company
In those beautiful days, when there was no money
When I was a boy, I had a dream

When I was a boy, I had a dream, finding out what life could really mean
Don’t want a job cause it drives me crazy, just wanna sing, ”Do you love me, baby?”
When I was a boy, I had a dream

And radio waves kept me company
In those beautiful days, when there was no money
When I was a boy, I had a dream

When I was a boy

 

imageDet är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass drar igång, i år för femte gången. #Blogg100

Kategorier: En bättre värld, Familjeliv, Föräldraskap, Jämställdhet, Kost och motion, och Motivation.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

18 + femton =