Finns kanske fortfarande någon som inte vet

Dag 81

Det här är så skämmigt och pinsamt att skriva om och då är jag ändå 53 år. Men det får verkligen bli slut på det här nu – det är dags att vi alla hjälps åt att avliva myter om kvinnors kroppar och sexualism. Tänk att jag var över 50 när jag fick veta att mödomshinnan inte finns…

På dagens morgonpromenad lyssnade jag på en P3 dokumentär, nämligen Myten om mödomshinnan. Dokumentären sändes 2007. Och det var då som debatten, eller informationen, om mödomshinnan var aktuell, har jag förstått. Själv hade jag fullt upp med att värma vällingflaskor och överleva den ständiga sömnbristen då, så det gick mig helt förbi. Faktiskt. Det var först för ett par år sedan som jag i något sammanhang fick veta faktan om myten.

Idag när jag lyssnade på dokumentären (som vanligt mycket välgjord) fick jag gräsligt snabba steg, när jag frustrerad lyssnade på alla dessa unga kvinnor och deras okunnighet. Det är illa att jag blev felinformerad i sexualundervisningen i skolan på 1970-talet, men att en myt har fått leva så här länge?!

Och nej, alla är inte riktigt överens idag heller. Så sent som förra året var det en föreläsare på läkarprogrammet i Umeå som sade att mödomshinnan spricker vid samlag. Men vad är det för skit vi finner oss i? En myt om vår kropp som många fortfarande lever efter – jo, även vi helyllesvensketjejer i ett av världens mest jämställda länder. Googlar man på mödomshinna är gudskelov de flesta träffarna artiklar som berättar om att mödomshinnan är en myt. Men jag hittar också, högt upp, en finsk sida om folkhälsa (på svenska), där det står om mödomshinnan precis så som jag en gång lärde mig.

Först tänkte jag, nämen det här kan jag inte skriva om. Det är ju bara gräsligt skämmigt att jag fick veta så sent. Alla vet säkert redan. Men så tänkte jag, att nej, jag tror inte det. Jag tror inte att jag är den enda som missat upplysningen – för det här är ju inget man TALAR HÖGT OM precis.
Och når jag EN person som inte redan visste, så var det värt det. Skolans sexualundervisning är jag övertygad om informerar på rätt sätt, men vi föräldrar behöver ju också veta… Vår sexualitet är ju inte något vi pratar om , framför allt inte kvinnors och flickors sexualitet. En skönlitterär bok som handlar om kvinnors sexualitet kallas tantsnusk. En skönlitterär bok som handlar om mäns sexualitet kallas… en bok.

Så, sammanfattningsvis:
Nej, det går inte att se om en kvinna har blivit av med sin oskuld.
Nej, det är inte något som går sönder – för, som sagt, det finns ingen hinna.
Bara var femte tjej blöder första gången hon har samlag.

För en del kulturer och samhällen är det fortfarande viktigt att kvinnan är oskuld när hon gifter sig. Sånt trams! Det viktigaste är väl att både kvinnan och mannen vet vad det handlar om. All denna energi som i århundraden lagts ner på att komma på olika sätt att fejka blod på vid bröllopsnatten… Suck… Tänk om det i stället hade kunnat talats med både pojkar och flickor om hur viktigt det är att ta det lugnt, lära känna varandra och se till att båda har det skönt och tycker det känns okej. Och att de ska skydda sig mot sjukdomar och graviditet.

Det är klart att det låg – och fortfarande ligger – i mångas intressen att unga kvinnor tror att de faktiskt kan bli avslöjade. Men jag undrar, jag, om det inte hade sett lite bättre ut i världen om det hade skapats en liknande myt om männens oskuld.

I dokumentären är det en av de intervjuade unga flickorna som säger: ”Oskuld, det låter så… religiöst på något vis. Och motsatsen till att vara oskuld är ju att man har en skuld, att man är skyldig. Det låter inte bra. ”

När ska världen bli en bättre plats egentligen – för alla som bor här? När ska vi kunna se att sexualitet är något som alla ska kunna få ha glädje av och inte känna skuld för. Denna jäkla makt. Jag blir så trött.

 

 

 

image
Det är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass drar igång, i år för femte gången.

Kategorier: En bättre värld, Familjeliv, och Jämställdhet.

Kommentarer

  1. Jan

    Bra och viktigt inlägg! Jag tror att det är många, väldigt många, som inte vet detta. Fast det borde ju ha varit känt sedan länge, eftersom det väl aldrig har varit så att oskulder inte kunnat använda tamponger… Jag tror att jag lyssnade på programmet du nämner, eller så var det senare – så även jag femtio eller lite till…

    • Ärligt Talat

      Tyvärr är det så att oskulder från kulturer där en oskuld är viktig, inte använder tamponger i rädsla för att den (obefintliga) hinnan ska spricka. Inte heller rider man, eller ägnar sig åt för vådliga sporter eller gymnastik…
      Tack för att du läste och skönt att höra – om än sorgligt – att jag inte är ensam om denna sena insikt!

  2. Så länge vi sprider dessa myter så kommer de att finnas kvar även om jag i detta fall tror att de flesta idag vet. Men samtidigt får man inte klandra de som går på dessa myter då det oftast finns en förklaring till varför man tror det.
    Myten har nog haft en funktion en gång i tiden då dessa saker varit mer tabu och prata om, än vad som är fallet idag.
    Jag tänker på ”händerna på täcket” och varifrån det kommer… Hur många vet om varför det har tillkommit?
    I dag sägs det utan skam, även det det från början var för att undvika vissa saker.
    Ta ordet ”runka”, som är ett gammalsvensk ord som idag har fått en ny betydelse och någon som man inte skall prata högt om. Ett helt oskyldigt ord som genom tidens förändring har blivit fult…

    • Ärligt Talat

      Ja, det som är intressant att titta på är väl just vem som har intresse av att framför allt kvinnors sexualitet tonas ner. Jag hoppas att det är som du säger, att de flesta idag vet det jag hade missat tills för ett par år sedan. 🙂

      • Tycker nog inte att vi skall tona ner någon sexualitet oavsett om det sker i ensamhet eller tvåsamhet, eller till och med i flersamhet. Sex är så mycket mer än bara ett samlag. Njutning, tillit, omtanke och värme bland annat.
        Men på en arbetsplats så hade jag en kvinnlig kollega som varje måndag berättade om sina äventyr under helgen, om vem hon varit tillsammans med, ibland negativa kommentarer om personen, men också rädslan för att ha blivit gravid, så på lunchen skulle hon skaffa graviditetstest. Ärligt talat trivdes jag inte de dagarna då det blev för mycket prat om det, sådant som tillhör det mer privata.
        Vi är ungefär i samma ålder du och jag, men jag fick tidigt lära mig om mödomen. Kanske bra lärare! Men jag fick också lära mig att man skall ha händerna på täcket, annars kan hjärnan rinna ut. Sedan vet jag inte vem vi skall skylla på om att vissa föreställningar lever vidare. Om det nu skulle finnas en heltäckande hinna, vad händer då vid menstruation?
        Tror nog det är viktigt att vi vuxna berättar sanningen för våra barn, även om vissa saker kan vara jobbiga att prata om.

        • Ärligt Talat

          Ojojoj, så många hjärnor som måste ha runnit ut genom tiderna. 😀 Sedan håller jag helt med dig, att kunna tala öppet om sex, innebär inte att man för den delen behöver delge sin omgivning om detaljer ur sitt privatliv.

  3. Hehe, näpp, du är inte ensam. Jag är 50 och fick lära mig samma sak för nåt år sedan, då jag lyssnade på förmodligen samma program som du. Helt galet! Och så galet det där med att fejka blod på bröllopsnatten. Att man liksom kan köpa blod på nätet för att hälla på lakanen (eller hur det nu var, det var ett tag sen jag lyssnade). Jamen! Jag tänker, om alla nu vet att man kan köpa, hur kan de då i så fall tycka att det är okej när laken visas upp?! De vet ju ändå inte om det är fejk eller äkta. Det blir ju liksom bara ett skådespel som ungdomarna, föräldrarna och släktingarna är mycket väl medvetna om, men som ändå måste upprätthållas av nån outgrundlig anledning. Jaja, lite spontana tankar från mig.

    Ha en fortsatt fin söndag!

    Kram Lena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × fyra =