Tacksam över uppdraget som båge

Dag 84
Ibland blir dikten väldigt tydlig mitt i verkligheten. Jag har så mycket att lära av henne, hon den där modiga på hästryggen.
En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade:
“Tala till oss om barnen.”

Och han sade:
Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men är inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.
Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som har flytt.
Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.

Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen, som flyger, älskar Han också bågen, som är stadig.

Orden är Khalil Gibrans och finns i säkert en av de mest välciterade böckerna Profeten. Och orden får liv när jag ser Violen, min tolvåriga dotter och stora hjältinna, på ryggen på en stundom lätt oroväckande sprallig islänning. Hennes fläta slår mot ryggen och hennes ögon lyser av glädje och beslutsamhet.

Själv har jag aldrig vågat sitta upp på hästryggen, så där på riktigt. För henne har det aldrig funnits ett alternativ. Hon är sannerligen en levande pil och en dotter av Livets längtan efter sig själv. Det är gott att få vara en båge till en sådan beslutsam pil.

tölt1

 

image
Det är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass drar igång, i år för femte gången

Kategorier: Familjeliv och Föräldraskap.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × 2 =