Där rapsen blommar skapas nya minnen

90 mil i en bubbla. Eller ja, en Golf då, om vi ska vara petiga. Men 90 mil, en söndag, med mina närmaste, i en bil.
– Jag skulle vilja se rapsen blomma. Vi skulle kunna åka i morgon bitti, fram och tillbaka över dagen, säger Han på lördagsmorgonen över kanten på kaffekoppen.

Skåne har en särskild plats hos oss båda två, visar det sig. Och ett av alla plus med att ha en relation tillsammans är onekligen att låta minnen berättas och mötas – och dessutom forma egna gemensamma. Violen –  som gudskelov fortfarande inte är som alla andra på ett väldigt positivt sätt – tyckte det var en strålande idé att få gå upp i ottan för att sätta sig i en bil med oss och tillbringa hela söndagen tillsammans med oss. Hon är trots allt 13 nu och det är inget att ta för givet, men mycket att vara tacksam över. En surfplatta, en hund och en systemkamera hjälpte så klart till att göra dagen även till hennes dag.

Vi var nog inte riktigt medvetna om att det skulle bli 90 mil innan vi parkerade hemma igen 14 timmar senare, något stelare i kropparna men tankade i själarna. Vi fick njuta av att ligga raklånga i varmt gräs högt upp på en av kullarna i Brösarps backar, vi åt vällagad fisk med utsikt över havet och fyllde näsborrarna med doften av äppelblom i Kivik. Och rapsen. Den var i början av sin explosion och även om jag nickade till emellanåt dåsig av för lite nattsömn och värmen i en bil utan luftkonditionering, så kunde jag lukta mig till när vi passerade blommande fält.

Nu bläddrar jag bland Violens bilder och ser resan även genom hennes ögon. Och blir varm och glad. Hon har fångat såväl fyrbent som tvåbent kärlek med objektivet på min gamla Canon. Jag blir glad både över det hon ser och att hon ser det.

Och jag gläds över nya minnen som samsas så bra med gamla minnen där rapsen blommar. Vi vore inte dem vi är idag utan det som varit och vi blir inte det vi vill vara om vi inte låter allt få ta plats. Inte alltid enkelt, men heller inte omöjligt.

 

 


Detta är inlägg 72 av 100.

Varje dag i hundra dagar ska ett blogginlägg publiceras.
Initiativet kommer från Fredrik Wass som driver Bisonblogg och här kan du läsa mer om tankarna bakom just Blogg100 2017.

Kategorier: Familjeliv och Landsbygden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem × fyra =