Mest rädd för rädslan

Det som förundrar mig mest just nu, är att det finns de som på något vis inte vill att det ska vara bra i Sverige. De som hellre tror på att allt håller på att gå käpprakt åt skogen.
Det finns få saker som gör mig, allvarligt talat, skitless. Men en av dem är de så kallades Sverigevännerna. Jag ska verkligen inte säga att jag möter dem överallt, för de är ganska få, men de är irriterande där de dyker upp; i mitt Facebookflöde (ja, jag har en och annan av dem som vän), i kommentarsfältet på vänners inlägg, i den allmänna debatten…

De citerar Hans Rosling som fan citerar Bibeln, de levererar analyser av statistik som får vilken akademiker som helst att vrida sig i plågor och de har en människosyn som närmast liknar den som regerade i den amerikanska södern på 1950-talet…

De tror hellre på Avpixlat än på Brottsförebyggande rådets siffror. De litar mer på Jimmy Åkesson än på vem som helst annars och förutom att de tror att den stora invandringen är anledningen till all jordens elände, så anser de att Sverige var som bäst då när allt var som i Bullerbyn och Saltkråkan.

Fast, det var väl aldrig på riktig, va? Det är väl berättelser och sagor av Astrid Lindgren? Sammanvävt med våra egna barndomsminnen – som just är minnen ur ett barns perspektiv.

Jamen, visst är det superläskigt med förändringar. Framför allt dem som vi inte själva har tagit initiativet till eller har kontroll över. Och jag tänker, att i lägenheter och hus runtom i vårt supertrygga, hyfsat jämställda och till ganska nyligen generösa land, så sitter det människor som är lite överrumplade över att hela världen nu finns i samma kvarter som dem själva. Som kanske är oroliga över att förlora jobbet eller bara är allmänt vilsna. Som känner sig frustrerade över att livet inte blivit riktigt som de tänkt sig och inte vet vems skulden är. Eller som tänker att det enda sättet att överleva är att ha makt. Och gärna då den makt kan man få genom att få andra människor att känna sig otrygga.

Det som gör mig skitless är, att det finns människor med riktigt bra IQ, som inte vågar tro på att Sverige är ett riktigt bra land. Utan hellre lyssnar på dem som har ett syfte och mål med att få oss att känna oss osäkra. Att dem de tror är räddarna, de facto är dem som ser till att de är rädda.

Jag undrar verkligen hur vi ska få dem att förstå att det enda vi behöver vara rädda för, är vår egen rädsla.

 

 
imageDetta är inlägg 4 av 100.
Varje dag i hundra dagar ska ett blogginlägg publiceras.
Initiativet kommer från Fredrik Wass som driver Bisonblogg och här kan du läsa mer om tankarna bakom just Blogg100 2017.

Kategorier: En bättre värld.

Kommentarer

  1. Instämmer helt i dina tankar.

    Jag får någon gång ibland kommentarer på min blogg där skribenten tycker att jag ska läsa alternativ press, t.ex Fria Tider, för att ¨få veta sanningen! Visst blir man mörkrädd för den politiska utvecklingen i Sverige just nu. Alla partier blir mer och mer högerinriktade, följer efter varandra. Vart tog de politiska ideologierna vägen?

    • Ärligt Talat

      Fast ändå inte riktigt alla partier, tycker jag. Det finns de som fortsätter hålla en generös och öppen inställning. Men det som händer med flera av dem, håller jag med dig om!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × två =