Superkalla godisar blir som frigolit

“Snart får ni provsmaka allihop. Jag lägger ner godissvamparna här – det är flytande kväve och 200 minusgrader!” Barnen sitter som ljus – ja, vi vuxna också för den delen – och lyssnar till den unga mannen i vit kemistrock. Efter svamparna åker tulpaner ner, och studsbollar, och metallkulor. Det är sportlov på Universeum i Göteborg och barnens ögon riktigt glittrar när de engagerar sig och gissar glatt på hur den oerhörda kylan ska förändra de olika sakerna. Tulpanerna blir så krispiga att de faller i smulor bara vi nuddar vid dem, studsbollen slutar studsa och godissvamparna smakar gott, men känns
Läs Mer…

Så okej – jag är röd…

Jag har blivit antagen till Drivhusets program Driva, som går ut på att minska startsträckan för oss som nyss startat eget företag. Programmet består av tre delar: föreläsningar, nätverkande och mentorskap. Mumma för mig som går igång på nätverk! På kickoffen var vi omkring 40 företagare som träffades i Handels lokaler i Göteborg. Vilken underbar samling! Här fanns coacher, aborister, deponikillar, sångpedagog, trollkonstnärer, fotografer, jurist, smyckedesigner… Och här fick jag lära mig mer om vad jag går igång på. Jörgen Ålebring från Sensus föreläste nämligen om beteendestilar. Enligt analysen IDI kan vi delas in i gröna, röda, blå och gula beteendestilar.
Läs Mer…

Ett stilla rum för själen

Vissa saker borde jag göra oftare. Tänker jag när jag sitter i Växjös vackra domkyrka. Utifrån sett är kyrkan inget att skryta med, med sina lite kaninöronliknande tornspiror, men från och med entrén är jag helt såld. Här har man verkligen tagit vara på sitt varumärke: en kyrka mitt i Glasriket! Fantastisk glaskonst finns överallt, inte minst i altartavlan och i ljusträdet. Jag gillar det sätt som de har tagit tillvara det gamla och låtit det stå kvar tillsammans med det moderna glaset. Det ger mig en känsla av trygghet och livskraft. Att det är okej att förändra sig och gå vidare, men
Läs Mer…

Ärligt Talats profilfärg = Årets färg

När jag skulle välja profilfärger till Ärligt Talat kunde jag inte motstå orange – eller brandgult, som det väl egentligen borde heta på svenska. Jag blir glad när jag ser orange. Trots – eller tack vare? – att jag är uppvuxen på 1970-talet, då väl i stort sett allt var just orange eller brunt. Färgen lär förmedla egenskaper som rolig, entusiastisk, sällskaplig, vital och hämningslös. Hm… så värst hämningslöst vet jag inte om jag och mitt företag är, men resten hoppas jag stämmer bra. Det är min fasta övertygelse att jag gör ett bättre jobb när jag har kul. Därmed inte sagt
Läs Mer…

Jag önskar alla ett nätverk!

Några skälvande timmar återstår av 2011. Tid för reflektion. Det har varit ett roligt, sorgligt, arbetsamt, utmanande och upplyftande år. Det är väl just så som livet oftast är. En blandning av sött och salt. Läste idag Karin Thunbergs krönika i Svenska Dagbladet. Där skriver hon så oerhört fint om de människor vi förlorat under året, att det borde vara med dem som med saker som kommer bort, men plötsligt bara dyker upp igen. Att våra förlorade vänner bara är utlånade en stund till någon som behöver dem bättre just nu. Jag miste en vän just så här års förra året. Det
Läs Mer…

Så mycket mer än ord…

När vi förmedlar något, är orden bara tio procent av budskapet. Tio procent! Övriga procent, då? Jo, kroppsspråket står för 70 procent och rösten 20 procent. Sätt det i relation till hur mycket tid vi lägger ner på att hitta de rätta formuleringarna, jämfört med hur mycket vi faktiskt övar på själva framförandet. Förra veckan höll jag en föreläsning i Muntlig presentationsteknik för studenter på Etologi- och Djurskyddsprogrammet vid SLU, Skara. Det är alltid lika roligt och inspirerande att föreläsa för studenter! Det är över huvud taget väldigt roligt att stå och prata inför människor. Jo, jag tycker verkligen det
Läs Mer…

Fy sjutton för dåliga powerpointpresentationer!

För ett tag sedan var jag på ett riktigt bra seminarium. Ämnet var klockrent, föreläsarna var intressanta och åhörarna precis dem jag ville träffa. Ändå kände jag mig… tja, lite respektlöst behandlad, måste jag säga. Jag bokar in mig på ett seminarium ett par månader innan det äger rum. Eftersom det redan då står i programmet vilka som ska prata, så tänker jag att föredragshållarna har vetat om det minst lika länge som jag. Jag betalar in några tusenlappar, bokar resa för ytterligare några tusenlappar eftersom seminariet är i Stockholm och åker dit med hög förväntan. När jag då får
Läs Mer…

Filmpremiär i Skara

Det är oerhört sällan jag kommer i väg på bio numer. Desto roligare när filmen blir en fullträff! Som i går, då Skara filmfestival bjöd på premiär av den efterlängtade filmen Simon och ekarna. Filmen bygger på boken med samma namn av Marianne Fredriksson. En av mina absoluta favoritförfattare, som gick bort alldeles för tidigt. Det är något alldeles visst med att sitta i en biofåtölj och låta sig översköljas av en välberättad historia som dessutom har ett fantastiskt foto. Efteråt blev det samtal mellan biopubliken och regissören Lisa Ohlin. Hon berättade att det här faktiskt är ett stycke filmhistoria. Simon
Läs Mer…

Tandläkarmottagningen är inte som förr

Vi är lite sena, svänger småspringande in genom dörrarna och tittar oss lite förvirrat omkring. Ett tag tänker jag att vi har kommit fel, men nejdå, skylten visar att det här faktiskt är folktandvården. Väntrummet är inbjudande inrett i grönt och vitt. Vilsamt med soffor och snitsiga lampor och hur jag än sniffar kan jag inte känna den minsta doft av eter. Det är långt ifrån barndomens kala väntrum som nästan andades ångest. Där föddes och frodades min tandläkarskräck. Ett väntrum handlar i högsta grad om kommunikation: Vad vill vi ge för signaler till våra kunder? Vilket är vårt varumärke? Hur uttrycker vi oss
Läs Mer…