Månadsarkiv juni 2015

Sedd, bekräftad och tacksam

Ibland vill en inte skriva om det som ligger en närmast. Då är det bättre att vara i tystnaden ett slag. Så har det varit – och är det- för mig just nu. Men idag hände ändå något som jag vill dela med mig av i en icke-jantisk anda. På dagens Rotarymöte var det flera saker på agendan. En 70-åring skulle uppvaktas och en ny president, ja ordförande alltså, välkomnas. Det var mycket klubbslag i bordet, som signalerar att vi ska ställa oss upp för att något lite mer högtidligt ska ske. Och så börjar presidenten att tala om en
Läs Mer…

Jag vill, men behöver inte veta allt

All hunger behöver inte mättas omedelbart. Inte hungern på mat, och definitivt inte hungern på information. Men så ser det ut idag. Vi kan leta information hur lätt som helst på nätet, surfa via våra telefoner, gå in på myndigheternas hemsidor, några klick och informationen är vår. Lyssnade på presskonferensen idag om Lisa Holm med kommenderingschef Helena Trolläng (japp, hon är också från Trollhättan, precis som jag). Hon berättade att informationen inte skulle bli lika riklig och frekvent, som under de senaste dagarna. Allt kan inte berättas i ett känsligt polisarbete. Det var nästan så att jag blev lättad. Den
Läs Mer…

Inga ord

En märklig vecka är till ända. Den startade med den chockartade nyheten om att en flicka försvunnit från kaféet vi skulle avsluta vår personalutflykt på. Nu har polisen just meddelat att Lisa Holm, som vi har lärt oss att hon heter, har hittats död. Vad är det för värld vi har skapat där en 17-årig flicka inte ska kunna åka moped från jobbet på landsbygden, klockan halv sju en junikväll!? Gode Gud, måtte det vara de skyldiga som sitter i förhör nu… Och Gode Gud, skydda oss från det raseri och hat som rasar i så många av oss nu,
Läs Mer…

Min verklighet är inte allas

Det är årets andra sommardag, typ, och vi har personalutflykt till “det blommande berget”, Kinnekulle. Aldrig har jag sett berget vackrare. Ramslöken blommar så intensivt att det känns som att gå i ett sagolandskap.               Och guckuskon hittar vi också. Tänk, vilda orkidéer! Det känns exotiskt. Den fotograferas, beundras och luktas på.         På vägen tillbaka till bilen passerar oss en polisbil. Det är så många polisbilar här. De har förmodligen också personalutflykt. Tänker jag. För jag är en alldeles vanlig liten människa, och det är lätt att tro att min
Läs Mer…

Fram för fler förebilder med power

Här i Skara firas nationaldagen bland annat med final i Sikta mot stjärnorna. Från alla skolorna i kommunen har varje lågstadie och varje mellanstadie korat en vinnare och nu möts dessa för att tävla om att ta hem rubbet. Många tävlade tillsammans med några kamrater, men en hel del stod där helt ensamma på scenen. Men hur gick det här till? Hur har dessa barn blivit så modiga att de ställer sig och mimar, dansar eller sjunger inför en publik på hundratals människor? En orsak är säkert att barn idag får mycket mer träning i att stå och tala inför
Läs Mer…

Lugnet efter… avslutningen

Mitt i den svenska sommaridyllen tvingas jag inse att jag definitivt straffat ut mig från bloggutmaningen Blogg 100. Men det betyder ju självklart inte att jag slutar blogga. Den svenska sommaridyllen, ja. Idag är den faktiskt här och genom fönstret i mitt kontor ser jag ut över trädgårdslandet, kirskålsodlingen och jagande småfåglar. Ett envetet svalpar har bestämt sig för att bygga bo ovanpå infravärmen på altanen. Ett mycket förståeligt val med tanke på hur sommaren har börjat, men helt oacceptabelt. Efter att ha petat ner deras början till bobygge fyra gånger har jag nu äntligen fått upp en pappskiva, som
Läs Mer…

Fram för fler positiva inlägg

  Väninnorna och jag hade en synnerligen bra dag där vi luffade runt bland de västkustska öarna, nyttjandes det kommunala transportmedlet färja. En lunch här och en drink där. Och på pin kiv lade vi ut varendaste munsbit på sociala medierna. Ja, inte bara på pin kiv; en fjärde väninna kunde inte vara med, så på det här viset fick hon ändå vara med på ett hörn. Men just det där att en lägger upp bilder på det som ska ätas, har en tendens att reta gallfeber på en del. Jag har ett avslappnat förhållande till Facebook. Jag tycker det
Läs Mer…