Månadsarkiv mars 2015

Drop out?

Jag håller deadlines, får i vissa lägen be om att få skjuta upp den, men levererar alltid det jag lovat. Såvida det inte är jag själv som är beställaren, då…
Läs Mer…

Resandets faser

Nu börjar det pirra rejält i magen. Violen har koll på läget och har redan packat. Det är värre med mig. Väskan står fortfarande tom på golvet och även om jag i stort sett har planerat vad jag vill ha med mig, och alla kläder är tvättade, så återstår själva nedläggandet. Vi åker ju inte förrän på tisdag eftermiddag… En resa består av tre delar: förberedelserna, själva resan och så minnena efteråt. Fas ett är nästan min favorit: boka flyg, planera var vi ska bo, vad vi ska göra när vi är där, vad vill vi se… Pirret inför det
Läs Mer…

Mer än ett bröd

Mor är uppvuxen i Vika utanför Falun. Knäckebrödet som uppkallades efter den socken har varit en självklar del av vårt liv. Bredd med messmör och doppad i varm choklad. Nedbruten i lingonsylt och mjölk. Med julskinka och senap eller skivad färskpotatis, kaviar och gräslök. Någon gång på 1950-talet flyttades bageriet från Kniva i Vika socken till Stora Skedvi. Där fortsatte brödkakorna att gräddas i de vedeldade ugnarna fram tills för några år sedan, då bageriet köptes upp av det stora företaget, som snart flyttade produktionen till elektriska ugnar – och rev de gamla. Men behöll brödets namn. Det kan säkert
Läs Mer…

Ett rätt utnyttjat nät

Ojojoj, idag var det mycket. Mycket som skulle firas, uppmärksammas och kollas in. Först det där med solförmörkelsen. Den innebar att jag fick åka runt till ett antal butiker i går för att leta svetsskyddsglasögon. Hittade inga och tur var väl det, för inte sjutton gick det att se någon sol i elvatiden här, inte. Vare sig någon förmörkad eller oförmörkad. Nej, solen visade sig först en halvtimma efteråt, men då sken den desto mer. Typiskt naturen att retas på det där viset. Det var väl i och för sig tur, för jag hade fått tipset om att se på
Läs Mer…

Radiotjôt på schemat

Dagens panel bestod av Pascal Tshibanda, mig och Andreas Ljung.Foto: Emelie Lindholm/SR Vet inte vad det är som gör det, men redan första gången jag stod i en radiostudio och pratade i mikrofonen så var jag såld. Debuten var ett Sommarprogram i P4 Skaraborg, som följdes av närmare fem år som radiokåsör. Under två år har jag haft uppdraget som domare i Vi i femman och utöver det ingår jag i Nyhetspanelen. Det är ett halvtimmas program som stöter och blöter sådant som har hänt under veckan. Idag var det dags igen och jag är bara så himla glad över
Läs Mer…

En uppgörelse med gott syfte

Korta rundan (ca 3 km) tre gånger i veckan. Vi tummar på det, Violen och jag. Avtalet är förseglat, jag får promenadsällskap och hon får ett nytt skal till sin iPod – en hederlig affärsuppgörelse. Men det hon framför allt får är grunden till en sund vana. För handen på hjärtat, vi är inte så bra på den där enkla vardagsmotionen i vår familj. Vi tar oss inte en promenad, utan vi tränar. Träningskläder och joggingskor och går oss svettiga, eller tar cykeln eller rullskidorna eller går på gymmet. Men den där vardagsrörelsen som ska vara enkel för ett barn
Läs Mer…

Att inte ta för givet

Fortsätter i tacksamhetens tecken. Idag har det varit full snurr på jobbet (mitt deltidsjobb på Sveriges lantbruksuniversitet). Bland annat har jag funnits i kulisserna när en kurs har genomförts i huset. Jag är projektledare för kursen och eftersom vi är en liten personalskara på min avdelning roddar vi runt det mesta själva. Någon köper fikabröd och brygger kaffe, någon beställer och dukar fram lunch, ser till att block och pennor finns till hands, friska tulpaner på bordet etc etc. Det är så grymt roligt att jobba när man känner att man tillhör ett väl fungerande team. Under kvällen var det
Läs Mer…

En gåva att få berätta

En konferens med ledningsgruppen som inleddes med, enligt kallelsen, “obligatorisk bastu”. Det är inledningen på min föreläsning “Nej tack, jag badar inte bastu”. Det tog tio år innan jag vågade börja berätta, men idag gör jag det. Berättar om det som hände på industriföretaget, det som fick mig att fullständigt tappa fotfästet, så till den grad att nära vänner inte kände igen mig på rösten när jag ringde. Jag var helt tappad på energi och självkänsla. Hur hade jag kunnat försätta mig själv i den här situationen? Jag som alltid kunnat prata för mig! När jag hörde Berit Ås föreläsa
Läs Mer…

Konsult? Njaäe…

Det är mars och vår kastrerade hankatt konsultar för fullt. Ja, han kan ju inte göra någon direkt insats själv när det gäller parning, men ut springar han stup i kvarten, så vi antar att han är ute på konsultuppdrag. Ni vet, en konsult är ju någon som vet hur det ska göras, men inte står för själva genomförandet själv. 😉 För en tid sedan var det någon som drog en parallell mellan hen och mig, “vi konsulter”. Det kändes lite underligt. Jag har aldrig sett mig själv som en konsult. Jag slår upp ordet på wikipedia och hittar definitionen:
Läs Mer…

Barnfri lördag – då passar vi på!

Violen, som jag kallade min dotter när jag kåserade i Radio Skaraborg, lämnar hemmet allt oftare. När hon är hemma blir det lördagsunderhållningen på TV, så här års mello förstås. Det är ganska kul, men det finns ju så mycket annat man kan se på. En riktigt bra fransk eller brittisk film, till exempel. Eller man skulle kunna sticka iväg och se på en sen bio… Idag är Violen på övernattningskalas. Så då passar vi på! Vad vi gör? Äter vid TV:n och ser på mello, förstås! Det är hög tid att jag slutar skylla på att jag har barn
Läs Mer…