Månadsarkiv december 2014

Lucka 24: En hjälteklapp

LUCKA 24 Skinkan o sillen är uppäten, julklappsutdelningen avklarad och rester av det hela undanplockade och sorterade. Nu infinner sig julfriden. Olika julegotter, ett glas marsalavin och Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. Karl-Bertil är en hjälte och med ett budskap som är mer aktuellt än någonsin. Och tänk, jag har i kväll fått veta att jag har en egen hjälte här hemma, för många fina julklappar fick jag, men en var i en klass för sig. Tioåringen gav mig ett kuvert med tre blad från Unicef. Med sina hopsparade slantar hade hon, genom Unicef, köpt två myggnät, 110 påsar vätskeersättning
Läs Mer…

Lucka 23: Känslan av sammanhang

LUCKA 23 Andas in. Andas ut. Efter en god natts sömn äter jag frukost i ett sovande hus. Julefrid. Jamen, det är det ju faktiskt. Huset vilar i julefrid, så om bara jag också… I gårdagens lucka skrev jag om stressen, som så många av oss känner av. Ingen tvekan om att en stor del av stressen hänger ihop med att jag gärna vill ha saker på ett visst sätt, så som det ska vara vid jul. Så varför är det så viktigt? Jo, här vid köksbordet i det julpyntade huset inser jag att det handlar om sammanhang. Jag tycker
Läs Mer…

Lucka 22: Om jag bara kunde komma ihåg…

LUCKA 22 Vi har en tradition hemma. Jag gömmer ett litet adventspaket varje dag från 1-24 december till dottern. Det började med en tanke om att jag skulle ha sytt någon slags kalender med fickor, eller åtminstone köpt en. Det blev inget med det. I stället gömmer jag paketen, ungefär som man gömmer godisäggen på påsk. I takt med att vi närmar oss julen, har paketen blivit en bra katalysator på hur det står till med min egen stress. Redan i första inlägget i Blogg24-utmaningen skrev jag om mitt förhållande till julen. Målsättningen har varit att hålla nere mina egna
Läs Mer…

Lucka 21: Nu vänder det väldigt snart

LUCKA 21                 Dagen började bra När man har allt framför sig, så känns det oöverstigligt, men så helt plötsligt är det nästan avklarat. Mörkret. Det blir tuffare för varje år, tycker jag, att leva i detta mullvadsgrå, dimmiga, disiga, luddiga, blöta, klafsiga mörker. När det dessutom, som i år, varit snöfritt är det ännu värre. Då lyser inte ens snön upp. Men i morgon är det 22 december, den kortaste dagen på året och det är verkligen värt att fira. Jag har full förståelse för dem som bokar solresan nu, även om
Läs Mer…

Lucka 20: Gränslöst

LUCKA 20 För ett tag sedan såg jag en föreläsning på nätet, en av alla dessa fantastiska samlade under rubriken Ted talk. Sugata Mitra talade om en skola i molnet, a school in the cloud. Han talade bland annat om att den gamla skolan bygger på att vi ska lära oss läsa, skriva snyggt och kunna räkna. Det där bygger, enligt honom, på det brittiska samväldet. Där var det viktigt att de som bodde inom samväldet lärde sig på samma sätt, så att man kunde flytta tjänstemän mellan Australien, Canada, England o s  v. Idag, menade Mitra, är det viktigaste
Läs Mer…

Lucka 19: De rosa etiketterna

LUCKA 19 Jo, jag nämnde ju något om rosa etiketter i Lucka 17… När jag pluggade i Uppsala sökte – och fick jag – sommarjobb på Akademiska sjukhuset som läkarsekreterare. Jag kommer tydligt ihåg när personalavdelningen ringde upp mig och frågade vad jag egentligen hade för meriter, kunde jag latin? Nä, men jag läste ju engelska på universitetet och hade jobbat som sekreterare på advokatbyrå hemma i Trollhättan. Hur svårt kunde det vara? En vecka senare fick jag ett papper på posten. Jag hade fyra tjänster att välja mellan. Efter sommaren höll mig kvar och sökte ännu en tjänst. Det
Läs Mer…

Lucka 18: Det Ordnar Sig Alltid

LUCKA 18 Väninnan A har alltid varit härligt kreativ, sytt påslakan med vågor, där ett gäng ankor guppade omkring, fastsatta med kardborrband, morgonrock som hade en stor elefant på ryggen och snabeln lojt svängande löst. Man kunde sticka ner den i rockfickan om man ville. Ja, så det var säkert hon som kläckte idén, där i mitt köket i min lilla lägenhet på Abbekåsgatan i Malmö. Året var 1988. Några mil norrut skulle Båstadtennisen äga rum och vi skulle finnas på plats och sälja roliga t-tröjan och myntbollar. Jodå. Vita t-shirts beställdes och så satt vi och målade tennisrack på
Läs Mer…

Lucka 17: Optimist? Javisst!

LUCKA 17 I kväll besökte jag Stenstorp-Skultorp Rotaryklubb och pratade om det som jag så gärna pratar om, hur vi förstärker eller förminskar vårt budskap genom kroppsspråket. Det är lika inspirerande varje gång att få dela med mig av det jag har fått till mig, och locka fram ett och annat igenkänningens skratt. Som tack för detta fick jag bland det finaste jag någonsin fått. En nål att sätta på kappslaget. Men inte vilken nål som helst. I just Stenstorp växte Gustaf Dalén upp. Han är en av Sveriges nobelpristagare. Han tog emot nobelpriset i fysik 1912, strax efter att
Läs Mer…

Lucka 16: Min nationalitet är en tillfällighet

LUCKA 16 Det handlar inte om nationalitet. Det handlar inte om var vi kommer ifrån, vilken religion vi tillhör eller vilken hudfärg vi har. Det handlar om hyfs. Att vi bemöter varandra så som vi själva vill bli bemötta, att vi är öppna, generösa, att vi samarbetar när det behövs. Det handlar om respekt. Det är så jag ser det. Att jag sen råkar vara svensk, det är ju mer en tillfällighet. #blogg24 – 16
Läs Mer…

Lucka 15: Maj inglish stinks

LUCKA 15 Det är åter hög tid att författa årets julbrev till vänner och släkt. De jag ser fram emot mest – men också minst – är breven till mina amerikanska släktingar over there. Min ene tremänning, syssling, har jag brevväxlat med i över tio år. Han är helt fantastisk, är självlärd på det svenska språket och vill gärna ha mina julbrev på svenska så att han får träna. Min andra tremänning som jag har kontakt med behärskar däremot inte svenskan, så där får det bli engelska. Under mina brevutväxlingar med svensktalande tremänningen har jag ofta önskat att jag finge
Läs Mer…