Månadsarkiv juni 2014

Vad sjutton är Rotary för något?

Nr 121 Bilden av Rotary är ofta en man i övre medelåldern klädd i kostym. Så här:               Just den här kostymen heter Gary C.K. Huang och är från och med idag världspresident för Rotary, första kinesen på den stolen för övrigt. Den bilden har vi, men vad gör de, egentligen?
Läs Mer…

Dussinet fullt

Nr 120 Apropå romantik (se gårdagens blogginlägg). Idag har maken och jag firat tolvårig bröllopsdag. Fast det har kanske inte så mycket med romantik att göra. Låter det trist? Förlåt, det är inte meningen. Det jag menar är bara, att den där bilden av att man ska hitta någon som är svaret på alla önskningar och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar. Det är en tuff bild att leva upp till och även om man vet att det inte är rimligt att det kommer att vara så, så kan besvikelsen ändå slå rot i en.
Läs Mer…

Inget går upp emot lite romantik

Nr 119 Det är få program på tv en lördagkväll, som går upp emot ett hederligt romantiskt drama. I kväll såg vi Letters to Juliet. Den bygger på en verklig företeelse. Varje år, drygt 400 år efter att Shakespeare skrev sitt drama, kommer det nämligen framför allt unga kvinnor till Verona och skriver brev om kärlek till den fiktiva Julia. Breven sätts upp på en mur och samlas sedan in av en grupp volontärer som kallar sig Julias sekreterare och som faktiskt besvarar breven.
Läs Mer…

Brrr, nu är det sommar

Nr 118 Jag har ingen koll på statistiken egentligen, men jag skulle tro att det här är den kallaste sommaren på tio år. Jag har inget emot när somrar är lite regniga och mulna, men kallt? Nej tack. Och kallt är det, här åker raggsockar och fleecetröja på på kvällen. För ute ska jag ju vara.
Läs Mer…

Kan vi fatta ett beslut?

Nr 117 För 16 år sedan tog jag mig an mitt första ordförandeuppdrag i vuxen ålder. Det blev en tuff resa, både på grund av att föreningen möttes med stor skepsis från många håll – inte minst från pressen – men också på grund av bemötandet från många styrelseledamöter.
Läs Mer…

Jordar mig i köket

Nr 116 Jag har det så bra, så det är inte sant. Ibland blir jag rent plågsamt medveten om det. Världen omkring oss ser inte ut som den gör hemma i mitt kvarter. På väg hem från jobbet plockar vi fläderblommor från trädet utanför mitt kontorsfönster och köper en låda jordgubbar.
Läs Mer…

Och mindre skit blir det…

Nr 115 Häromdagen skrev jag om den gigantiska, megastora slushbehållaren som dottern kom hemsläpande med efter ett besök på Skara Sommarland. Den som kostade 149 kr, fast hon hade läst sig till att den kostade 63. Dagen efter ringde jag till Sommarland och fick veta att skylten med rätt prisinformation hade ramlat ner och att de skulle se över hela skyltningen.
Läs Mer…

Moderna världen inget för drullar

nr 114 Det är fantastiskt med tekniken. Tänk vilka möjligheter den för med sig! Idag kan vi åka i vår bil, få karta och körinstruktioner levererade av hyfsat trevliga röster. Vissa bilar kan backa utan att vi gör något, vi har sensorer som varnar om vi kör för nära något hinder. När den behöver olja, säger den till. När det är dags för service kommer ett meddelande på displayen. Ja listan går att göra lång. Tekniken är fantastisk. Så länge den fungerar… Min gamla Fiat Uno hade en del brister. Den var en italienare in i minsta mutter och det
Läs Mer…

När spelar Sverige, då? #Blogg100, nr 113

-När spelar Sverige någon match, då? frågar jag maken vid frukostbordet. Jag får en sådan där blick, som gör att jag inser att det är något tokigt. Typ,” hur har du kunnat missa det?”. – De är ju inte med. – Va?! Min förvåning är äkta och oförställd. Delvis över att jag faktiskt missat detta, men ännu mer för att det ändå är sånt ståhej kring fotbolls-VM. Det gör att jag verkligen inser vilket intresse människor kan ha för fotboll. Det gör också att jag inser att mitt ointresse förmodligen är på gränsen till olagligt, eller i alla fall omoraliskt/omoget/oförståeligt.
Läs Mer…

Glatt överraskande #Blogg100, nr 112

Något som kan göra mig väldigt lycklig är att bli glatt överraskad, att få något positivt där jag inte förväntar mig det. När jag åker till Göteborg stannar jag ofta på Statoil i Alingsås. Det är lagom för en en kopp kaffe innan man kommer in i Göteborgs hektiska trafik. Där, på bensinstationen, möter det här oss kunder när vi ska betala:               “VAD SNYGG DU ÄR I HÅRET” Första gången jag såg den lilla lappen var i höstas. Jag blev helt tagen på sängen och brast ut i skratt. Sedan satt jag och
Läs Mer…